Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bragespelare berättade öppenhjärtigt om lagets storhetstid

/

Annons

När bragespelare träffas och minns de gyllene åren mynnar det ut i en lovsång till Rolf Zetterlund.
Underligt annars
Killen från Gnaget som fick laget på vischan att spela drömfotboll.
- Men utan talang i laget hade det inte lyckats, minns Evert Mellstrand, legendarisk brageledare.

Några av talangerna samlades i gästsoffan när vänsterpartiet drog i gång höstens kafékvällar i lokalen på Vattugatan. Temat var från Bullermyren och Hushagen till San Siro i Milano. En fyndig etikett på den tid när järnverket var på väg ner och fotbollen upp. I dag spänger ståltillverkningen alla gränser och anställda tar del av vinstdelningen men fotbollen är en sorglig historia.
Roger Hansson, forwarden med Kurre Hamrin i fötterna, Janne Lindstedt, slitvarg i försvaret och Bernt Ljung, som fick störst rubriker av dem alla på grund av värvningen till AIK.

Slana var sur

Nu satt de i soffan och mindes tillsammans med Evert och Rolf Sandberg. Åren de talar om är 1976 till 1988. Inledningen av 70-talet var en svår tid för IK Brage. Thore Åhs var tränare och laget som var så duktigt att avgöra i matchens sista skälvande minuter, bragekvarten, hade tappat stinget. IKB låg i trean och Slana var sur.
- Han ilsknande till och sa ” nu får det fan i mej vara nog på det här hissåkandet mellan tvåan och trean. Vi ringer Rolf Zetterlund”, minns Evert.

Gillade svaret

Rolf Zetterlund kollade in laget mot Brommapojkarna i Stockholm. Efter matchen frågade han Roger Hansson.
- Vad tror du om laget? fräste han.
- Jag tror vi kan bli bäst, svarade den unge forwarden kaxigt.
Varvid Zetterlund förvånat höjde ögonbrynen. Det var ett svar han gillade.
Det var 1976 och året efter var han tränare i Brage.

Raffinerad taktik

Rolf Zetterlunds taktik var raffinerad. Den gick ut på att Gyllenvåg, forward från Dala Järna, skulle springa slut på motståndarnas backlinje i första halvlek och i andra plocka in eleganten Serik för inlägg till Tomas Nilsson och Roger.
- Han hade en otrolig fingertoppskänsla när det gällde träningar, minns Roger. Hela laget var alltid på topp till varje match.
Men resan till högsta divisionen hade inte gått om det inte funnits en massa boll i laget. Det visste Slana och det gav honom mod att ringa till Roffe.
- De unga spelarna i den startelva som formades i mitten av 1970-talet hade vunnit nästan allt i pojk- och juniorfotbollen, tillägger Rolf Sandberg.

Guldkant

Det skapades guldkant runt Brage. Matcherna i tvåan drog plötsligt 4000 åskådare till Vallen. När det blev allsvenskan satt 10 000 betalande på läktaren.
Hemligheten då. En massa sparkande på bakgårdar och planer.
- Då var det spontan- idrott, i dag är det klubb-idrott, säger Bernt Ljung. I dag ser man sällan några ungar som själva sparkar fotboll. Vi höll på hela dagarna. Det gav styrka och kunnande.
- När vi var som bäst under 1980-talet hade vi hela Dalarnas stöd. Det fick vi många bevis för. Vi var ett kompisgäng som trivdes i Brage. I dag finns inte den klubbkänslan hos spelarna. Det är pengarna som styr.
Roger Hansson som tränat ungdomslag fram till nyligen fyller i.
- Det finns oerhört mycket talang i unga spelare i dag men det är som de inte orkar fokusera sista biten. Andra intressen tar över.
På 1970-talet var alternativet för en ung kille från Bullermyren och Hushagen vanligen skift i järnverket som deras föräldrar. Kanske tänkte de på det när de nötte mot garageporten.


HANS DAHLQVIST

Mer läsning

Annons