Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hasse Carlbaum ställer ut sina fotografier på biblioteket

Annons

Tänkt i bilder har han alltid gjort.
En och annan teckning blev det, några oljor men det var som fotograf Hasse Carlbaums sinne för bilden blommade ut.
Vi är många som är tacksamma för det.
Varför?
Ta en tur till biblioteket så förstår du.

En bild säger mer än tusen ord. Kanske är det så i bästa fall. När nu fotografen Hasse Carlbaum ställer ut i biblioteket i Borlänge är det många gånger om bästa fall. En tillbakablick på några decennier som för många försvunnit i dimman men som bevarats i silvergelatinen - skarpt och klart. Så såg det ut på 50- 60- och 70-talen. Så var frisyrerna, så var bilmodellen, så var Borlänge.
Hasses bilder är till största delen frukter av jobbet som fotograf på Aftonbladets lokalredaktion, det hette riksredaktion på den tiden, i Borlänge under 1955 till 1986. Säkert hade det blivit bilder även om han inte haft den möjligheten att trygga försörjningen men det hade blivit andra bilder.
– Jag har alltid tänkt i bilder, säger han.

Årets bild 1965

När Olof Palme invigde nya järnvägsstationen i Borlänge 1965 var Hasse där någon timme före statsministern och rekognoscerade. Han såg de bevingade hjulen, talarstolen, fotovinkeln. Bilden var klar innan Olof Palme steg fram för att hålla invigningstalet. Han tryckte på avtryckaren precis när alla bitar var på plats. Bilden av Olof Palme blev 1965 årets bild. Naturligtvis finns den med på utställningen som pricken över i men för publiken är säkert genrebilderna av ett vardags Borlänge minst lika intressanta. Hasses bilder är dokumentärer, små berättelser, och som den skicklige fotograf han var (är) fanns knorren där träffsäkert som en god historia. Tidstypisk är bilden av damerna på uteserveringen i Folkets Park från 1965. De väntar med håret på skaft. Gamle kungen på besök i Maserhallen är en annan höjdare. Liksom vårbilden av Sveatorget. Det finns borlängebor som gråtit blod över stensättningen som bara något år senare likt en farsot tog bort grönskan.
– Jobbet förde mig till de till de mest skiftande miljöer, berättar han. Fanns det tid försökte jag fånga det specifika i miljön. Tog mig friheten att kasta en blick över axeln och upptäcka andra vinklar och sammanhang. Ibland blev det bra.

Innerligt trött

Han har gillat jobbet. Det syns tydligt på utställningen. Men det har även funnits tider då han varit innerligt trött på jobbet. De många resorna till Leksand för att bevaka hockeyn var han dödens trött på och när han slutade på Aftonbladet slutade han också fotografera. Trött på mörkrumsarbetet, trött på att blåsa damm från linser och negativ med gummitutan, trött på att blanda vätskor.
Han köpte en videokamera. Jubileum Leican hamnade som prydnad i bokhyllan.
Nu är han tillbaka med stillbildskameran.
– Digitaltekniken har tagit fram fotoglädjen i mig igen, säger han. Det är förbaske mig det bästa som hänt.
Den kamera han använder idag, en Lumix. Är obetydligt tjockare än en dubbelvikt tjuga. En smidig sak för innerfickan.
När han började var det Rolliflexen.
– Den var stor men den var också härlig att jobba med. Den var dåtidens Lumix. Jag känner samma nyfikenhet som förr på bilden.

Fotnot: Hasse Carlbaums cirka 45 000 negativ förvaltas av Rädda Bilden i kommunen.

HANS DAHLQVIST

Mer läsning

Annons