Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Även i Falu fängelse fungerade som ett fångläger under andra världskriget

/
  • -- En fånge försökte hoppa ned från översta våningen för att ta sitt liv, berättar 74-årige Torsten Dill som tidigare tjänstgjort vid Falu fängelse.FOTO: LINA AXELSSON-BERG

Annons

Falu fängelse användes som förvaring för utlänningar som sågs som säkerhetsrisker under andra världskriget. Där satt också spiondömda fångar som placerades i Falun eller på två andra anstalter i landet.
- Jag hörde av de äldre att en fånge försökte hoppa ned från översta våningen för att ta sitt liv, säger Torsten Dill.
Han är 74 år och nu den äldste som tjänstgjort vid Falu fängelse.

Han anställdes 1964 som vårdare och tillsyningsman och arbetade inte på fängelset under andra världskriget. Men han hörde alltså talas om den tiden av äldre kolleger. Fängelset hade då balkonger invändigt längs raderna av celler. För övrigt var det öppet från golv till tak. Fången som ville hoppa hann stoppas av vakterna. Under kriget var fängelset som mest fullbelagt.
- Då satt två fångar i varje cell, säger Jan-Ola Bergström, ägare till Falu fängelse som i dag är vandrarhem. Totalt fanns 63 celler. Fångarna fick arbeta i cellerna med att göra kuvert.

Utan rättegång

DD redogjorde i går för den lägerverksamhet som fanns i Dalarna där flyktingar hölls fångna för att de sågs som säkerhetsrisker. Uppgifterna om lägren och Falu fängelses roll kommer från boken ”Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga” av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.
Falu fängelse var en del av systemet att internera politiskt obekväma flyktingar som varken dömts eller begått några brott. Flyktingarna fängslades ”administrativt” efter beslut av Socialstyrelsen. Besluten kunde inte överklagas. 1941 fanns ett trettiotal sådana fångar i fängelset, de flesta norrmän. Året därpå hade antalet mer än fördubblats. Förutom norrmän var de irländare, tjecker, österrikare, spanjorer och jugoslaver.
- Det var stor språkförbistring i fängelset, säger Torsten Dill.

Bestraffning

Dit skickades också fångar från lägren i Smedsbo och Långmora i Dalarna. Det var ett sätt att bestraffa och kontrollera fångar som man ansåg misskött sig eller hamnat i bråk med andra.

Museum i källaren

Minnen från fängelsetiden bevaras i ett litet museum i källarvåningen. Materialet från krigsåren är det mest omfattande från fängelsets historia. I källaren finns också en isoleringscell där fångar kunde placeras som straff. Genom spjälorna i dörren silar ett sparsamt dagsljus.
- Här var det nog inga plusgrader, säger Jan-Ola Bergström.
Torsten Dill konstaterar att fängelset då var nästan hundra år gammalt. Han gissar att maten för de isolerade var mycket spartansk, kanske lite gryn, bröd och vatten. Torrdass fanns i cellen.
Den siste som satt isolerad var en norrman, Ingvaldsen, som rymt tillsammans med landsmannen Rustviken. De tog sig ut ur fängelset natten till den 26 augusti 1944, men greps och återfördes tre dagar senare.
En skylt berättar att rymlingarna då blev ”synnerligen våldsamma” och orsakade ” grov skadegörelse” i sina celler.
Följden blev ett dygns isolering. Bägge överfördes till andra anstalter.

SYLVIA KJELLBERG
023-475 92
sylvia.kjellberg@daladem.se

Mer läsning

Annons