Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Tungt vara häktad, man blir fråntagen värdigheten”

Annons

Conny och Kristoffer delar varandras vardag i Faluns häkte. Conny är intagen, Kristoffer kriminalvårdare. De är överens om att gemensamhet är viktig. Conny Strid dricker kaffe ur en minimal, vit plastmugg. Bredvid honom sitter Kristoffer Gustavsson, och bakom dem syns en färgglad vägg, målad med avsikten att ”mjuka upp” stämningen i det annars kala, vita besöksrummet på cirka tolv kvadratmeter.

Vi befinner oss i Faluns häkte och besöker Conny Strid som suttit häktad i sex veckor, dömd för narkotikabrott i tingsrätten sedan två veckor. Han har inte erkänt och skickat in en överklagan. Conny hade tidigare restriktioner, som hävdes i och med domen - något som är ganska vanligt.
- I det här fallet fyllde det ingen funktion för det fanns ingenting jag kunnat göra för att förstöra utredningen, alla var ju överens om att jag var den enda skyldige, säger Conny Strid. Conny har suttit häktad i Falun som längst i sju månader, och befunnit sig i häkte eller fängelse ungefär hälften av sitt vuxna liv. Idag är han 49 år. Vid nästan alla tillfällen har han haft restriktioner, denna gång under tre veckor.
- Jag har haft ett brokigt liv, man skäms ju för att man har suttit inne så länge. Jag var fjorton år första gången barnavårdsnämnden hämtade mig, säger Conny.

Schyssta på häktet

Läsglasögonen har halkat ner lite på näsan. Dem fick han samma kväll han blev intagen. Personalen känner igen Conny och han tycker de är sjysta på häktet här i Falun.
- Här finns fler bra än dåliga och jag tycker det är bra här, även om en dag på häktet inte är rolig. Det går på rutin, men jag kan tänka mig att de nya tycker det är för jävligt, säger Conny.

Koll att alla lever

Varje dag är det väckning klockan sju och strax därefter rullar frukostvagnen mellan cellerna.
- Vi väcker dem inte tidigt för att jävlas, utan för att kolla att alla lever, säger Kristoffer Gustavsson.
Kristoffer har jobbat på häktet i två år och ska utbilda sig till kriminalvårdare under hösten.
Han började som sommarjobbare och fortsatte sedan som vikarie. Han har hört talas om FN:s kritik och kriminalvårdens egen granskning, men han tycker att man blivit bättre på att förebygga självmord och verktygen för att avgöra personers mentala hälsa fler.

Ett rop på hjälp

Kristoffer har själv varit i tjänst vid ett självmordsförsök.
- Det var mer ett rop på hjälp, och det är det nog oftast, säger Kristoffer.
Sedan han började jobba på häktet har hans syn på människor förändrats.
- Man kan säga vad man vill om en person som begår ett grovt brott, men orsaken till varför är det intressanta. Jag har fått förståelse för varför någon begår brott och vill hjälpa dem som hamnat här, säger Kristoffer.

Vad skulle du vilja ändra på i häktet?
- Överlag i Sverige tror jag man skulle kunna informera de intagna om deras rättigheter bättre, även om jag i alla fall försöker tala om för dem att de alltid har rätt att prata med advokat, polis eller åklagare, säger Kristoffer och fortsätter:

Gemenskap viktig

- Mer tid för de intagna och att vi fick tillbaka ”gemensamheten”. Vi är fyra per skift som jobbar i korridoren med 34 intagna. Häktningstiden kan dra ut långt på tiden och då är det extra viktigt att en person inte blir isolerad. I övrigt tycker jag det funkar bra här.
Istället för gemensamhet ordnas samsittningar mellan två intagna, som träffas i varandras celler, på gymmet eller vid måltiderna.

Promenad

Varje dag har de intagna rätt till en timmes promenad på polishusets tak, som också är den enda möjligheten till en cigarett då det är rökförbud på alla häkten i Sverige.
Conny håller med Kristoffer.
- Jag har varit på ett öppet häkte där man får träffa alla samtidigt, det tycker jag är fenomenalt bra.
- Det är tungt att vara häktad, man blir fråntagen sin värdighet och jag tycker det är för jävligt att man har så långa häktningstider. Folk vet ju ingenting här, vad som kommer hända med dem, säger Conny.
- Sen borde man ha rätt till en längre promenad än en timme på taket, det är för lite. Man behöver frisk luft, men vi har det sämre än djur, tillägger Conny.

Vila från droger

Ändå framhåller Conny att han förmodligen inte hade varit vid liv idag utan häktet, som erbjuder en vilotid från droger och ”dåligt umgänge”.
Kristoffer lyssnar uppmärksamt på Conny, något han börjat vänja sig vid som kriminalvårdare. Han upplever det som att många som hamnar i häktet behöver prata.
- De flesta vill förklara sig, och börjar prata om saker de inte haft chansen att prata om tidigare, säger Kristoffer.


CECILIA BURMAN
023-47597
cecilia.burman@daladem.se

Mer läsning

Annons