Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Numera har Arvo inte tid att meka med bilar längre

/

Annons

Arvo Vainiokangas gillar att meka med bilar. Men sedan han tog över en bilskrot har han knappt tid att byta lampor längre. Trots att det kommer in betydligt färre bilar sedan skrotningspremien avskaffades.

En del är staplade ovanpå varann. Vissa är det bara tomma skal kvar av. Somliga skimrar som om de vore alldeles nya. Sedan Arvo Vainiokangas tog över Djurås Bilskrot för två år sedan har han gott om gamla bilar att meka med, men ingen tid till att göra det.
- Jag har fullt upp med att hålla igång skroten, säger han.

Byter däck

Arvo har fortfarande kvar sitt heltidsjobb som maskinförare på Stora Enso i Borlänge. När han åker dit på eftermiddagen får hans fru, Ludmila, ta hand om bilskroten.
- Jag är här mer än Arvo, berättar hon.
Ludmila berättar att hon hellre hade öppnat ett café. Papperen var klara, men så kom det här med bilskroten istället.
- Jag är inte så intresserad av bilar, men jag byter däck och sånt i alla fall.

Färre bilar

Antalet bilar som kommer in till bilskroten har minskat rejält sedan juni 2007, då skrotbilspremien slopades. När folk inte längre tjänar på att skrota sina gamla bilar fortsätter de köra runt med dem.
- Förut kom det in flera bilar varje dag. Nu är det två till tre i månaden, berättar Arvo.
Kommer ni någonsin att kunna leva på bilskroten?
- Kanske, tror Arvo. Om vi utökar Internetförsäljningen.
Först måste varorna i databasen. Något som kan ta tid. I rummet intill receptionen finns hyllmeter med backspeglar, hastighetsmätare, vindrutetorkare och lyktor. Fler prylar än vad man orkar räkna, och det är bara en bråkdel av sortimentet.
- Jag har allt i huvudet, men det hjälper inte på Internet, säger Arvo.
Om du vore en bil, av vilket märke skulle du vara?
- En Rolls-Royce. De skrotar man aldrig, skrattar han.

Mer läsning

Annons