Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Studerat försoningsprocesser efter inbördeskrig

Annons

När krig tar slut förväntas tidigare bittra fiender leva tillsammans. Men känslorna ändras inte lika snabbt som ett fredsavtal skrivs under.
Karen Brounéus, uppvuxen i Sunnansjö, har studerat människor i försoningsprocesser efter inbördeskrig. Hennes resultat är omvälvande och oroande. Trakasserier och våld drabbar ofta de som vittnat efter konflikter.
Karen Brounéus disputerade i ämnet vid Uppsala universitet den 18 april.

Psykologen och freds- och konfliktforskaren Karen Brounéus, 35, har i flera år särskilt studerat försoningsprocesser, läkning efter krig, och bland annat levt med sin man Fredrik Brounéus och deras två barn i ett par år i centralafrikanska staten Rwanda. I Rwanda har förekommit folkmord på närmare en miljon tutsier samt de hutuer som ansågs skydda tutsier eller samarbeta med tutsigerillan RPF.
Johanna Blomqvist på Uppsala universitets informationsavdelning har sammanfattat Karen Brounéus avhandling:
"Nästan alla väpnade konflikter i världen idag är inbördeskrig. När kriget är slut måste därför tidigare bittra fiender leva sida vid sida. Men känslor och attityder från kriget ändras inte lika snabbt som ett fredsavtal skrivs under. Försoning, till exempel genom sanningskommissioner, har därför blivit ett viktigt verktyg i arbetet för att skapa en hållbar fred."

Efter folkmorden

Forskning har baserats på ett antagande om att sanningssägandet i sig har en läkande effekt på dem som deltar. "Att vittna ger läkning" var en viktig slogan för den stilbildande sanningskommissionen i Sydafrika.
"Karen Brounéus har undersökt om nya alarmerande resultat från psykologisk forskning om fara för psykologisk hälsa vid vissa former av så kallad "debriefing", efter svåra upplevelser, även kunde gälla människorna som vittnar i försoningsprocesser efter inbördeskrig. År 2006 utförde Karen Brounéus den första empiriska studien i sitt slag när hon gjorde en stor enkätundersökning bland överlevande efter folkmordet i Rwanda. Närmare en miljon människor - män, kvinnor, barn - mördades där under loppet av tre månader 1994."

Tvärt om

"Hennes resultat är omvälvande och oroande. Antagandet om att försoningsprocessen i sig skulle leda till bättre psykologisk hälsa finner inget stöd i resultaten. Snarare är det tvärtom. De som har deltagit och vittnat lider av svårare psykiska besvär (depression och posttraumatisk stress, PTSD) än de som inte deltagit annat än som åhörare - även när man kontrollerar för vanliga riskfaktorer som kön och vilka trauman man genomlevt."
När Karen Brounéus djupintervjuat 16 kvinnor, som vittnat i försoningsprocessen i Rwanda, berättade de att hot, trakasserier, våld och utsatthet präglade deras vardag. De hade hotats inför sina vittnesmål, trakasseras under pågående rättegångar och straffas efter av sina grannar och släktingar till de anklagade, som inte vill att sanningar från folkmordet ska komma fram.

Vittnesäkerhet

"Karen Brounéus avhandling visar att försoningsprocesser är mer komplexa än vad som hittills antagits. Försoningsprocesser är en viktig del i fredsbyggandet i länder efter inbördeskrig, men i utformningen måste hänsyn tas till de vittnande människornas säkerhet och psykiska hälsa för att de inte ska leda till förvärrade problem för befolkningen."
Karen Brounéus disputerade inför en välfyllt föresläsningssal på universitetet. Där satt föräldrarna Diane och Olof Lundwall, brorsan Marcus Lundwall, svärföräldrarna Agneta och Birger Brounéus samt givetvis maken Fredrik Brounéus. Fredrik som för övrigt ett par dagar innan utkom med sin första roman "Yoga för rockstjärnor".
-- Jag ska fortsätta forska i freds- och försoningsprocesser, säger Karen Brounéus vars närmaste år finansieras av norska utrikesdepartementet.

BOO ERICSSON
023-476 34
boo.ericsson@daladem.se

Mer läsning

Annons