Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DD möter Dalarnas nye biskop

/
  • På söndag - den 6 september - vigs Mikael Mogren till biskop för Västerås stift.
  • Mikael Mogren är biskop nummer 67 i Västerås stift och en av de yngsta.

Mikael Mogren är Dalarnas och Västmanlands nye biskop. På söndag den 6 september vigs han i Uppsala domkyrka. Då tar han över kräklan, herdestaven, efter Thomas Söderberg. DD mötte Mikael Mogren i stiftsgården i Rättvik dagarna innan.

Annons

Han är biskop nummer 67 i ordningen i Västerås stift och en av de allra yngsta. Nu på söndag fyller han dessutom 46 år. Han har en gedigen akademisk utbildning: doktor i kyrkovetenskap, magister i filosofi, han har undervisat i dogmatik i Paris och han har skrivit en uppsats om den koptiska ungdomsrörelsen. Då bodde han i en familj i Egypten där kopterna är en kristen urbefolkning. Dessförinnan gick han en bebyggelseantikvarisk utbildning.

Det är en folkets biskop han vill vara och han lyfter byakraften och kyrkans roll i byarna. Alla biskopar ska ha ett valspråk och han har valt "Ordet blev människa" från Johannesevangeliet 1:14. Han är engagerad i samhällsdebatten, inte minst i migrationsfrågorna.

– Det akademiska är en bra träning på att inte prata dumheter, att göra ett urval, men kyrkan är folkets och en självklar del i samhället, en folkrörelse. 17 miljoner människor besöker kyrkan varje år. Och kyrkan talar fortfarande till människohjärtan.

– Och bygder som sjuder av utflyttning när samhällsfunktioner som post och bank lagt ner där finns kyrkan kvar som en byakraft.

De avlägsna byarna på Svenska landsbygden fungerar också som flyktingmottagningar, inte storstäderna. Där i byarna möts nya och gamla invånare, betonar han.

– Enbart här runt Siljan finns ett stort antal människor som engagerar sig frivilligt och undervisar nyanlända. Det är ett stort nätverk där kyrkan går i spetsen. Men vi kyrkan är urdåliga på att prata fram oss själva.

Han deltar redan nu i samhällsdebatten och vill fortsätta med det som biskop. I Almedalen intervjuade han politiker och kom också i en diskussion med Svenskarnas parti. Vid ett tillfälle var han också med och bildade en mänsklig mur när samma parti hade ett torgmöte 2008.

Men biskop låter inte som en pojkdröm?

– Jag visste inte ens vad ordet biskop var när jag växte upp i Åmmeberg i Askersunds kommun. När fröken frågade ville jag bli bilmekaniker. Det var ett viktigt jobb hemma. Min far som är bonde har gården kvar men är pensionerad och jobbar inte längre som skogsarbetare. Min mor och far har varit anhörigvårdare och mor har haft huvudansvaret för min lillebror som är gravt funktionshindrad.

Hans lillebror har betytt mycket för honom.

– Han bor på ett väldigt fint trygghetsboende i dag. Jag tänker alltid på vad han skulle tycka om olika saker. Och om vi levde i ett annat samhälle skulle jag inte kunna leva det liv jag gör idag. Då skulle jag vara den som tog hand om honom.

Du är också den första biskopen i Västerås stift som är öppet homosexuell, det har du varit öppen med, bland annat i din bok Livets helighet som kom ut 2012.

– Det är en del av mig, men långt ifrån hela. Jag är inget "enfrågeparti. Men kyrkan var också en fredad zon i det samhälle jag växte upp i på 70- och 80-talet. Då fanns inga politiker i frigörelseveckan som föregick Pride. Men där gick biskopar och veckan slutade i domkyrkan.

Men det har skett en väldigt stor förändring i samhället under senare år, säger han.

– Ingen var öppet homosexuell tonåring under min skoltid. Det fanns inte i min hemby. Det är ungefär som att säga att det inte finns några klasskillnader eller någon ojämlikhet mellan könen. Eftersom ingen talade om det.

– Jag fick upp ögonen för klassamhället på allvar när jag studerade vid Harvard i USA. Det var enorma skillnader mellan tjänarstaben som var av latinamerikan härkomst och de studerande. Det syntes direkt vilka som tillhörde de olika grupperna. Det var förmögna som sände sina barn dit för att studera. Skillnaderna var enorma.

Han var själv stipendiat.

Församlingarna är ju självstyrande enheter. Hur ser du på biskopens makt?

– Predikstolen har en frihet. Det är jag som tolkar Guds ord. Men stiftets församlingar har cirka 3000 anställda och jag är ingen chef för dem, jag har inte heller någon sådan utbildning. Församlingarna har också en viktig uppgift i att bevara kyrkobyggnaderna, ett av våra främsta kulturarv.

Vad hoppas du ha uppnått om tio år som biskop om du tittar tillbaka.

– Jag hoppas ha lyft mer av det vibrerande liv som finns i kyrkan. Det är en sådan kraft i tron och den behövs i samhället i dag, kyrkan behöver kliva fram ur sin privata zon och finnas med på torgen.

– Jag anar en stor samhjällsförvandling där alla kloka människor behöver kliva fram och vara med som katalysatorer.

Han vill också lyfta de gamla kyrkorna och det de berättar om vilka vi är.

– Det måste fungera så att muslimer också ska finnas i den här berättelsen. Världen skulle vara väldigt fattig om kyrkorna inte fanns. Om IS sprängde pyramiderna i Egypten skulle jag sörja även om jag bara sett dem enstaka gånger.

Han liknar också det sätt naturen vidgar sig efter fjällen vid det som händer i vår egen lilla värld när vi möter andra och får nya perspektiv.

Läs också: Kyrkan ska vara som en blöd nos i samhället

Mer läsning

Annons