Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalkurds supernolla

Fem raka nollor.
För Dalkurds målvakt Frank Pettersson leker fotbollslivet.
I horisonten skymtar en plats i Superettan.

Annons

Annat var det för ett år sedan.
– Att spela fotboll med dåligt självförtroende är inte lätt, säger 29-åringen.
Det var med sargat självförtroende han lämnade i januari.
Lämnade, och tog sikte på den stad, det lag, han flyttat från bara ett drygt år tidigare.

Det blev bara sex matcher i Superettan med Jönköping Södra för Frank Pettersson.
Efter tretton år som seniorspelare blev hans första riktiga chans att spela in sig på elitnivå inte riktigt som han hoppats.
– Jag fick chansen i ett skede när vi inte spelade som bäst. Min första match mot Umeå blev 3–3 och de hade tre skott på mål. Egentligen inga tavlor, men det är ingen start du vill ha. Efter det åkte vi upp och torskade mot BP med 3–2..., minns Pettersson och fortsätter:
– Man tänker inte på det så länge man spelar, men förra året fick jag känna på att spela fotboll med dåligt självförtroende inte är lätt.

Att lånas ut till Dalkurd var hans eget förslag.
– Jag ville inte riskera att ta ett likadant år till – att vara 29 år och spela sex matcher. Då tog jag hellre ett steg ned och spelade.
Att det kanske inte skulle komma att bli någon mer elitfotboll var något han hade med i beräkningen.
– Absolut, och det var inget lätt beslut. Men skulle jag ha suttit på bänken ett år till tror jag att jag hade tappat mycket. Nu har jag byggt upp mitt självförtroende igen och har en målvaktstränare (Daniel Brandt) som har betytt jättemycket för mig.
Tio månader har snart passerat.

På lördag kan 29-åringen från Arboga noteras för sin sjätte raka nolla, när Sandviken kommer på besök.
– Det är ju en statistik man står ut med, konstaterar han.

Har du någonsin hållit nollan i fem raka tidigare?
– Det är på tv-spel i så fall (skratt). Nej, men i seniorkarriären kan jag inte minnas att jag har gjort det.
Totalt har det blivit elva stycken nollor i år och bara nitton bollar har passerat honom totalt.
Hela året har Dalkurds fina säsong förklarats med en ny inställning till försvarsspelet.
– Jag tycker att det syns när man tittar på träningarna. Det är folk som slänger sig och täcker skott och jag tycker att vi jobbar som grupp på ett helt annat sätt. Det är inte bara försvarsspelare, utan det har spridit sig någonting. Vi tycker om att släppa in lite mål nu och det är kul att jobbet ger betalt.
– Framför allt gör vi det som ett lag och accepterar att vi inte kan vinna varje match med 5–0. Jag tycker att det är en styrka att vi accepterar alla matchbilder nu och tar striden.

Din egen betydelse?
– De två senaste matcherna har det varit fantastiskt lätt att vara målvakt. Sedan vill jag väl tro att jag kommit in och spridit någon sorts lugn och trygghet. Men det där är en ge och ta. Om jag sprider lugn till dem, så sprider de det till mig också.

Hur skulle du beskriva dagens Dalkurd med ett ord?
– Ödmjukhet skulle jag säga, och då jämfört med tidigare år. Då stack vi ut hakan och sa att vi ska vinna serien. Nu har vi insett att det inte går att bara spela som Barcelona och vinna den här serien. Vi har insett att det krävs precis lika mycket hårt jobb som bra spel. Jag tycker att hela klubben är ödmjukare.

Den ödmjukheten har gjort att Dalkurd är närmare en plats i elitfotbollen än man någonsin varit. En seger är det enda som skiljer laget från en kvalplats uppåt.
För Pettersson kan ett eventuellt kval komma att bli en extra delikat historia, då Jönköping kan bli motståndare.
– Jo, jag har ju tänkt på det... Men jag hoppas, för grabbarna i J-Södra, att det inte blir så. Sedan är det ju inte det laget jag vill möta i ett kval. Men om det nu skulle bli så är det bara att gilla läget och gå in och köra.

Vad skulle det betyda för dig personligen om ni går upp?
– Jag tyckte själv att det var lite tråkigt senast. Dalkurd hade ju gått som en raket genom seriesystemet och när sedan jag kom så stannade det upp (skratt). Jag vill inte gå händelserna i förväg, men det vore helt fantastiskt kul.

Skulle det kännas som en revansch?
– Nja... Jag vet själv vad jag kan, men jag är inte nöjd med mitt år i J-Södra, det är jag den förste att erkänna. Men att använda ordet revansch... ja, mot mig själv i så fall kanske.

Kristian Bågefeldt/DT