Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför avskyr vi banker

Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank? Det yttrandet av Bertold Brecht har de flesta människor alltid skrattat gott åt. Den folkliga misstron mot banker är grundmurad och har varit det i alla tider. Bankerna är navet i den kapitalistiska ordningen och har alltid varit det. Kapitalismens själva idé är i grunden nämligen inte att producera någonting, utan att ackumulera kapital – vilket blivit alltmer uppenbart i den avreglerade finanskapitalismens skakiga era. För miljoner och åter miljoner människor har bankerna genom århundradena symboliserat detta att stå i skuld. I kristider har de drivit fattiga människor från gård och hem och i goda tider har de gjort fabulösa vinster.

När en stor bank krisar kan den vara nästan säker på att staten, det vill säga skattebetalarna, kommer att rädda den. Under den svenska bankkrisen på nittiotalet pumpade skattebetalarna in pengar i banksektorn i form av ett slags socialbidrag och något liknande skedde under finanskrisen när den så kallade stabilitetsfonden skapades. Förra året gjorde de svenska storbankerna en vinst på över 90 miljarder och i år är det ännu mer. Man tycker att bankerna borde kunna betala tillbaka något av detta, men det vill de inte.

När Anders Sundström nu inte får förnyat förtroende som styrelseordförande för Swedbank tror jag de flesta av oss känner ett slags spontan glädje. Sundström är en stor makthavare inom arbetarrörelsens – tja, finansiella grenar. Kanske var det på hans inrådan som fackförbundet Kommunal placerade nästan alla sina tillgångar just i Swedbank, trots att det är helt oansvarigt att lägga alla ägg man har i en enda korg.

Lika glada blir vi när vi hör att regeringen och vänsterpartiet beslutat att införa en höjd bankskatt som ska dra in runt en och en halv miljard till statskassan och välfärden. Det är ändå inte särskilt mycket med tanke på de stora vinster som sektorn gjort och gör. Dessutom är det vinster som delvis kommer från den bolagsskatt som idiotiskt nog sänkts i flera omgångar.

Banker retar upp oss. Så är det världen över. Djupast sett tror jag det beror på att ingen människa gillar att vara snärjd i penningekonomins iskalla nät. Den betydelse bankerna har för ekonomin och för våra liv borde egentligen kräva att deras verksamheter reglerades mycket hårdare så att de ställdes i allmänhetens tjänst. En gradvis socialisering av banksektorn är på sikt nödvändig.

Läs fler ledare.