Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”De trodde att jag skrev ut mig själv”

Annons

Leif Persson kom in akut och blev inlagd för observation. Men dagen efter fick han veta att han kunde åka hem Trots kraftig yrsel och illamående. Två dagar senare återvände han i ambulans med en stroke som förlamade hans vänstra sida.

Vi träffas i Leif Perssons och hans fru Siv Nilssons lägenhet tio månader efter stroken.
– Den här tiden har varit tuff på alla sätt, säger hon när jag kommenterar den ytterst prydliga och välstädade lägenheten.
Hon har dragit ett tungt lass den här tiden och visar förvärkta leder i händer och fingrar och berättar att hon opererats ett 20-tal gånger för reumatism.

Men det som gnager mest är att alltsammans blev så fel, säger hon om Leifs första akutbesök och han håller med.
– Hade Leif blivit ordentligt omhändertagen på en gång hade det inte behövt gå så här långt, säger hon.
Det började i badrummet på morgonen för tio månader sedan.
– Jag var förkyld och tät i gångarna och trodde att jag fått influensa, säger han.

Till slut kunde han inte gå utan att snubbla och när han ramlade hade han svårt att resa sig upp. Han ringde sjukvårdsupplysningen och fick rådet att åka in akut. Men då kunde han fortfarande sitta upp under transporten. Han blev inlagd för observation.

Nästa dag kom samme läkare tillbaka till honom men läkaren blev då avbruten i undersökningen och lovade återkomma en kort stund senare.
Men det dröjde, berättar Leif och hans fru som kommit till akuten för att kolla hur han mådde.
– Men minuterna gick och blev runt 45-50 minuter, berättar de.
– Till slut kom en sköterska eller skötare som berättade att läkaren var upptagen med en annan patient och sade att jag kunde åka hem, berättar han.

Mycket märkligt, tyckte Leif och hans fru, men utgick från att läkaren hade koll. Han kom hem men nu var hans tillstånd kraftigt försämrat. Han föll i duschrummet och fick ta sig krypande in till sovrummet men kunde inte ta sig upp i sängen.
– Jag fick ligga på mattan Siv bredde på mig så att jag inte frös. Vi ville inte störa grannen för det var sent, berättar han.

Dagen efter ringde de sjukvårdsupplysningen och han blev hämtad av ambulans.
– Den här gången blev allt rätt. Jag upplevde det som att komma till ett helt nytt sjukhus, berättar Leif som sedan blev inlagd på 29:an, en strokeavdelning.
Prov visade att han drabbats av en stroke som förlamat hans vänstra sida.
– Personalen var fantastisk liksom på 58:an på rehab dit jag kom sedan och fick hjälp att träna.
Efter tiden på rehab kunde han lämna rullstolen och ta rullatorn i stället och nu klarar han sig helt utan.

Han visar ett rum i lägenheten: ”min träningslokal” säger han om rummet med träningscykeln där han tillbringar en hel del tid.
– Jag ska tillbaka som jag var innan, än är det en bit kvar, säger han om sin vänstra sida.
Leif skrev till Ann-Sofie Enlund, verksamhetschefen för medicinkliniken, som svarade med att beklaga missförståndet som måste ha skett när han lämnade sjukhuset.

”Ingen av de sjuksköterskor eller läkare som var i tjänst hade meddelat att du kunde fara hem. Man blev förvånad när man märkte att du och hustrun lämnat avdelningen”, skriver hon i svaret. ”Vid samtalet och undersökningen blev läkaren avbruten och fick lämna Akutvårdsavdelningen men hans preliminära bedömning var dock att du skulle stanna på sjukhuset och han avsåg att återkomma och skriva in dig på en avdelning. Han hann inte diskutera saken med dig när han fick beskedet att din hustru hade kommit och hämtat dig.”

Den enda förklaring hon kan se är att han eller hans hustru talade med någon i personalen där missuppfattningen om han kunde åka hem uppstod.
– När man upptäckte att du åkt hem drog man slutsatsen att det var ditt eget beslut och vi har då från sjukvården ingen anledning att ifrågasätta detta, svarar hon och beklagar igen missförståndet.

Leif och Siv Persson har fortfarande svårt att förstå hur det kunde bli ett missförstånd som detta.
– Läggs man in akut måste personalen ha bättre koll. Att jag var där för att hämta Leif stämmer ju inte alls. Jag hittar dåligt på lasarettet och ville passa på att följa med när Leif flyttade från akuten, berättar hon.

Kristina Vahlberg
kristina.vahlberg@daladem.se