Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Antal fångar är ett mått på samhällets misslyckande

Ett lands brottspåföljder och antalet fångar är ett mått på vårt samhälles misslyckande. När jag var ny i arbetslivet i mitten av 1970-talet och jobbade som informatör i kriminalvården var fokus på socialpolitiken.

Fängelse var en sista åtgärd för att skydda hederligt folk från våldsamma återfallsbrottslingar. Narkotikamissbruket skulle bekämpas. Vi skulle arbeta för en drogfri generation.

Med 1980-talets svåra narkotikasituation blev det sedan en ungdomsrörelse att inte knarka. Polisen jobbade aktivt för att ta hand om langarna och ligorna. I kriminalvården startades specialutbildade team, svarta gänget, som jagade insmugglat knark på fängelserna. Så småningom, med ökad välfärd, minskade brotten likaväl som kostnaderna för kriminalvård. Under 1990- och 2000-tal sjönk våldsbrotten. Samtidigt försvann socialreportrarna och mediamarknaden förändrades.

Nu är läget det omvända trots att vi har mer kunskap. Den psykiska ohälsan växer, många unga, som förr hamnade på kåken, har nu en diagnos som förklarar varför en del hamnar i fel umgänge och begår brott. Socialnämnderna i kommunerna skickar de unga till så kallade HVB-hem (hem för vård och boende) för att de ska få hjälp med den psykiska ohälsan eller för att bryta missbruket. Eller båda. Såvida de inte behöver låsas in på statliga så kallade SIS-hem, dyrare än fängelseplatser, på grund av skenande missbruk. Hjärnforskningen har utvecklats sedan 1970-talet och ger förklaringar till aggressiva beteenden. Men ett är klart - kriminologisk forskning tycks helt ha stoppats i byrålådan även av de partier som förr drev samhällsförändringar med forskningen som grund.

Vi betalar följaktligen för vårt misslyckande genom att bygga fler fängelser. Något är riktigt rejält fel

Personligen ser jag samma händelseutveckling idag som för 40-45 år sedan. Narkotikan flödar -och drabbar. Här i Falun lär det bero på att högskolestudenter missbrukar och är bra "kunder". Liksom på 1960- och 1970-talet är inkörsporten cannabis. Partydrogen är idag en dos snortad kokain. Har man pengar kan man få den levererad till dörren. Alla brottmål jag följt som nämndeman de senaste två åren, har någon form av missbruk som en betydelsefull faktor. Det slår åt alla håll, men ofta är det arbetarklassens barn som sitter på den  åtalades eller målsägandes bänk. Och en majoritet är etniska svenskar. Ändå tar vi inte det här på allvar.

Familjen, förskolan och skolan är nedprioriterade. Det förebyggande arbetet är minimalt. En plats i fängelse kostar 3500-4500 kronor per dygn. Vi betalar följaktligen för vårt misslyckande genom att bygga fler fängelser. Något är riktigt rejält fel.

I grunden handlar det om att klyftorna i samhället har ökat. Men det är bara ett fåtal av oss som inser att klassamhället växer. Andra, från politiker till journalister, föräldrar och skattebetalare i allmänhet, finner det enklare att se till att klassamhället inte syns och ropar "Lås in!". Effekterna får vi skörda i hemmet, på gatan och i skolan – en dyr skuld för ojämlikhet.

Laila Edholm

Nämndeman och S-politiker

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips