Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Är EU en orealistisk illusion eller realistisk vision?

Annons

”EUvalet var mest av allt 28 nationella val” (DN den 13 juni). Valdeltagandet var högt för att vara EU-val, men där övergripande Europafrågor fick stå tillbaka för nationella frågor.

Man kan fråga sig om och när Europa får samma status och känsla hos medborgarna som nationen har idag. Där EU ses som en stor valkrets med samma regler vad gäller ålder, spärrar för att partier ska få plats, paneuropeiska partier med representanter i varje land men där även lokala partier med lokala nationella eller andra särintressen också kommer finnas.

Kommer det gå att få europeiska partier med gemensamma kandidater från alla länder på samma lista, med möjlighet till personval för medborgarna inom alla medlemsländer?

Ett svenskt folkparti, centerparti eller socialdemokratiskt parti ställer inte upp som nationellt parti, utan ingår i ett paneuropeiskt parti som de gröna, konservativa, liberala, de grupperingar som finns i EU parlamentet idag. Nationalismen får då den plats den förtjänar då någon ”europeisk nationalism” inte kommer få makt genom någon europeisk Nationell front.

Nationer skulle motsvara landsting-kommuner med självbestämmande i vissa frågor. Vad skulle bli europeiska beslut, som riksdagsbeslut idag? Miljöpolitik? Migrationspolitik? Abort och annan lagstiftning? Var går gränsen för subsidaritetsprincpen eller det kommunala självbestämmandet, för att ta ner det till svensk verklighet.

För att kunna skapa ett fungerande EU krävs nationer som är och upplever sig som fria. Nationalismen är svårgripbar. Krävs ett fritt Skottland och ett fritt Katalonien som EU-medlemmar? Skottland ingår i Storbritannien, där skottarna vill vara kvar i EU medan Storbritannien verkar hamna i Brexit. Nedbrytande innan uppbyggande.

Nedbrytande av Storbritannien och Spanien, då skotten inte är britt och katalanen inte spanjor. Jugoslaven blev kroat, sloven med flera. Många nationer verkar idag mest se EU som något att utnyttja för den egna nationens kortsiktigt bästa. Fungerar inte det så lämnar man EU. Det kanske ändå handlar om att avveckla EU så smärtfritt som möjligt, till en ekonomisk gemenskap utan några högre ambitiösa mål. Detta för att nationerna inte är "mogna" för ett EU med övernationella ambitioner.

Nu grasserar den primitiva nationalismen med Le Pen, Salvini och Orban. Ledare inte utan folkligt stöd och med propagandan att nationalstaten med sina "urinnevånare" är det enda som kommer kunna stå emot undergången.

Kommer det gå att få fram ett gemensamt, heterogent och demokratiskt EU, eller är det mer en orealistisk illusion än en realistisk vision?

Bertil Malmodin

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons