Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Att rösta på högerpopulism är att välja bort demokrati

Annons

"Han har inga kläder på sig!" utropar pojken i HC Andersens saga "Kejsarens nya kläder" och det uppenbara blir synligt. Vem, vilka, vad för ord, vilket språk ska uppenbara högerpopulismens sanna karaktär?

Det gör mig rädd att en så stor del av den svenska röstanhopningen ligger i det högerpopulistiska lägret. Det skrämmer. Det skämmer, men det finns där. Att rösta på högerpopulism är att välja bort demokrati.

Det finns dolda agendor bakom varje parti. I botten på högerpopulismen finns fientligheten mot det mångtydiga och mot främlingen, en strävan efter renhet och en förenklad världsbild. En politik som innebär kunskapsförakt och förtingligandet av människor. Man likställer främlingar/invandrare med våldsmän. Så lätt man kan ställa människor åt sidan som om de inte finns eller som om de vore ting.

En förutsättning för demokrati är att vi vågar se det uppenbara

"Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb." I det senaste valets slutskede fick vi höra detta uttalande av Sverigedemokraternas partiledare. Sveriges television tog avstånd från det. Successivt smyger högerpopulisterna in uttalanden som kan väcka anstöt. Det tycks vara en avsiktlig tillvänjning där gränsen för det anständiga förskjuts så att vi inte längre ser det allvarliga i det sagda. Därtill tillåts en förskjutning av problemet från det anstötliga uttalandet till om det var rätt eller fel att reagera på det. Vi låter oss så lätt dras med i detta. Som om den rättrådige hotar demokratin!

Man skaffar sig en aptitlig förklädnad och döljer på så sätt de bakomliggande avsikterna

Det är bara fem år sedan Sverigedemokraternas partisekreterare mötte sina partivänner med orden: "Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom medier i Sverige inte fungerar som medier i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget." (Andrev Walden i DN, den 22 november 2019). Man skaffar sig en aptitlig förklädnad och döljer på så sätt de bakomliggande avsikterna.

Förutom rösträtten är den självständiga journalistiken, akademin och rättsväsendet ett nödvändigt stöd för att upprätthålla en skör demokrati. Det är bland annat dessa institutioner som hotas av högerpopulismen, vilket vi nu har sett i ett antal europeiska länder. Det är fullt möjligt att rösta bort demokratin. Högerpopulism och demokrati är varandras motsatser.

Demokrati är inte bara en yttre samhällelig struktur. Författaren Niklas Rådström skriver (i DN den 7 januari 2017) att demokratins främsta uppgift är att skapa institutioner som förmår härbärgera alla våra passioner, övertygelser och motsättningar och rikta dem mot gemensamma mål, att demokrati är olikhet, att vi är olika, men bebor en värld som vi tillsammans ansvarar för och där demokratin inkluderar vår mångfald och potential. Demokrati är alltså att vi tar hand om varandra och accepterar varandras olikheter. En god hjälp är att se det olika som finns inom oss själva.

I den norska filmen Vägvisaren från 1987 förklarar en äldre vis man för en liten pojke vad ondska är: Ondska är ett tillstånd av glömska. Det som man glömt är att allt hänger samman med vartannat, att varje enskild del står i förbindelse med varje annan del och därmed med helheten. Det onda definierat som en form av minnesförlust. En förlust också av historiskt sammanhang. Att vi inte minns de små, sedan accelererande stegen mot avhumanisering i Tyskland innan och under andra världskriget.

Vi lever nu i en tid där vi väljer våra egna förövare, där vi kan glömma bort järnrörsskandaler och blunda för rasistiska övertramp. Att inte se till det uppenbara är ett av våra stora demokratiproblem just nu. Hannah Arendt har belyst detta i "Den banala ondskan", en skrift utifrån rättegången mot den före detta SS-officeren Adolf Eichmann. Hon visar upp en man som bortser från att han själv kan tänka och ta ansvar för sina handlingar. På det sättet gör han det onda, blir "den banala ondskan".

Det finns en fara i att blunda för fakta eller skjuta undan det uppenbara. Det kan gälla oegentligheter i en organisation eller i samhället i stort. På det mer personliga planet kan det uppenbara vara en pinsam händelse eller sanning. Det kan röra sig om övergrepp.

Att blunda för eller nonchalera oegentligheter kan vittna om brist på moraliskt ställningstagande. Det kanske är glömskan som slår till, svårigheten att se sammanhang. Det kan också bottna i en rädsla för att själv bli utsatt, kanske bli syndabocken. För det är ju ofta så att det är visselblåsaren som hamnar i skottgluggen.

Det som är meningen med livet är att "skaffa sig en personlig moral som respekterar naturen och människan och sedan följa den." Så säger filmaren Aki Kaurismäki.

Att göra upp inom sig själv hur man förhåller sig till naturen, samhället och medmänniskorna är kanske en livsuppgift. Den gäller det privata, i organisationer och i samhället. Moral och synen på kunskap och demokrati hänger ihop.

Det finns några som inte kan låta bli att lyssna till en egen inre röst. Sociologen Zygmunt Bauman har i en intervju sagt att moral är en livslång oro. Moral handlar om vårt ansvar för och hur vi förhåller oss till varandra. Den finländske filosofen Hannes Nykänen visar hur man ska skilja mellan moral och lydnad. "Lagen frigör oss inte från att ta moraliskt ansvar för andra", är en av hans kommentarer till ett tidigare aktuellt utvisningsärende i Finland. Nykänen försöker i sin bok "Samvetet och det dolda. Om kärlek och kollektivet" fånga den moraliska problematikens karaktär genom att lyfta fram samvetet och dess betydelse för vår relation till andra människor. Samvete handlar om omtanke och medkänsla. Moralen har flyttat in i människans inre.

I det mer privata och i det allmänna kan vi bortse från det uppenbara och på så sätt tar vi inte ansvar för och visar omsorg om det gemensamma. Man slutar att tänka och samvetet förträngs. Vi tappar kontakten med den komplicerade verkligheten och våra inre rättesnören.

Att hålla ögonen öppna och inte bortse från kränkningar och andra övertramp är förvisso en svår uppgift. Det är lätt att falla för frestelsen att rationalisera bort egna och andras missgrepp. Vi kanske kan ha det som livsuppgift att så gott det går hålla ögonen öppna och följa ett eget inre samvete eller en egen moral. En förutsättning för demokrati är att vi vågar se det uppenbara.

Thomas Jensfelt

leg psykolog och psykoterapeut

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips