Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Bra att Rönning ryter till om Skandias rapport

Annons

Jag älskar när någon svär i kyrkan. Kommunalrådet i Smedjebacken, Fredrik Rönnings kritik av försäkringsbolaget Skandias analys av kommunernas pensionsskulder var välgörande. Mindre smickrande var väl att två tredjedelar av artikeln i Dala-Demokraten gick åt att återupprepa Skandias påståenden (DD den 24 oktober).

Faktum är att pensionsskulden, ofta avbetad genom fonderade medel, är en fiktiv beräkning som bara förfaller till betalning om kommunen går i konkurs eller på annat sätt upphör. Något som i praktiken är nästan omöjligt. Därför har man ofta, med rätta, fört upp den under den så kallade linjen. Detta medför att resultatet i balansräkningen inte påverkas. Däremot ingår kostnaderna för fonderingen i de två procents vinst som årligen läggs på kostnaderna för bland annat, vård, skola och omsorg. Detta är ganska märkligt då man på den privata sidan har stora pensionsfonder som fakturerar sina medlemmar en gång i månaden. Avgiften täcker dessutom löntagarnas pensionsförluster i form av nedläggningar och verksamhetsförändringar.

Det sker alltså en negativ särbehandling av offentlig verksamhet då dessa kostnader inte ingår i ordinarie budget, vilket gör dem mycket svåra att beräkna. Hur förhåller sig fonderingen och tvåprocentsmålet till nästa års verkliga kostnader? Förmodligen har de flesta kommuner idag fonderade medel som räcker långt in i framtiden. En bedömning av skuldernas storlek, och framtida risker med dessa, görs förmodligen bäst genom en statlig investeringsbank och inte genom olika särintressen och konsulter. Dessa tycks styra våra politiker och uppenbart även företrädare för media.

Med hänsyn till redan gjorda fonderingar och konjunkturen, borde överskottsmålen i den kommunala ekonomin pausas under några år, samtidigt som hela skattesystemet ses över. Pengarna bör i stället gå till att tillgodose fackförbundens krav på bra löner, och för att skapa full sysselsättning inom offentlig sektor. Det märkliga är att ingen statlig långtidsbudget under 2000-talet har föreslagit en arbetslöshet under i genomsnitt 6 procent. Trots vissa uttalanden om motsatsen.

Vågar någon kommun satsa offensivt? Malung-Sälen har uppenbart gjort ett försök, men har fått utstå mycket kritik från högre ort. Kan vi gå vidare för Dalfolkets och inte bara kapitalets bästa?

Börje Henningsson

Svar direkt

Jag tycker också om när någon ryter ifrån, precis som Fredrik Rönning gör. Det borde fler göra men det händer alltför sällan.

Att Dala-Demokratens tar upp rapporten från Skandia igen i samband med Fredrik Rönnings kritik mot Skandia är närmast ett måste. De läsare som inte har tagit del av den tidigare artikeln måste få ett begripligt sammanhang till varför Rönning är kritisk mot Skandias rapport. Och att påstå att Dala-Demokraten skulle vara styrd eller gå någons ärende är befängt.

Peter Carlsson, redaktionschef och ansvarig utgivare, Dala-Demokraten

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips