Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Den svenska demokratin har slagit knut på sig själv

Den svenska stats- myndighets- och förvaltningsstyrningen är uppbyggd på demokratins grundvalar. Beslut ska vara väl underbyggda i den demokratiska rättsstaten och möjlighet till både individuella och offentliga överklaganden är självklara inslag i det svenska demokratiska samhället. Lagstiftningen inom olika områden ska ses som en garant för att upprätthålla demokratin och individens fri – och rättigheter.

Hur pass reglerad och lagstiftad bör en effektiv välfärdsstat egentligen vara för att inte bara skydda individens fri – och rättigheter – utan även individens rätt till liv och hälsa?

Allt detta är givetvis oerhört viktigt i en modern och demokratisk välfärdsstat. Men hur pass reglerad och lagstiftad bör en effektiv välfärdsstat egentligen vara för att inte bara skydda individens fri – och rättigheter – utan även individens rätt till liv och hälsa?

Är det rimligt att då samhällsförhållanden ändras och där exempelvis kriser utlöses som hotar individens liv och hälsa, gör den svenska statsmakten tandlös i handlingskraft för att skydda medborgarnas liv och hälsa?

Maktdelningsprincipen mellan den beslutande, lagstiftande och dömande makten är en garant för att säkerställa demokratin. Men vad händer när den beslutande makten har reducerats till att vara bakbunden av den lagstiftande och dömande makten?

Sveriges demokratiska modell har skapat en maktlös liberaliserad svensk demokrati där byråkrati, lagstiftning och förvaltningsstyrning premierar individens fri – och rättigheter långt mer än individens rätt till liv och hälsa.

Den svenska strategin baseras på den enda strategi som överhuvudtaget varit möjlig för statsmakten att välja och att genomföra

Sveriges strategi mot covid -19 har väl inte undgått ett enda land i världen i skrivande stund. Men vad baseras egentligen den svenska strategin på? Jag menar att den svenska strategin baseras på den enda strategi som överhuvudtaget varit möjlig för statsmakten att välja och att genomföra.

Ambitionen som finns i den nya lagen 2020:242 i smittskyddslagens (kap 9 §6a) säger en del om varför den svenska strategin särskiljer sig från resten av omvärlden, men också om vad Sverige förmodligen hade gjort redan från början – om det hade varit möjligt.

Hur många liv hade vi räddat med en redan färdig krislagstiftning?

Priset vi har betalat för individens fri – och rättigheter är i skrivande stund över 2600 döda i Sverige och det mesta fokuserar på att dämpa smittspridningen av covid-19 genom tillit och solidaritet individer emellan, vilket är vackert – men hur många liv hade vi räddat med en redan färdig krislagstiftning?

MSB påtalar att det finns tre styrningsförfaranden i krissituationer vilka handlar om styrning via ekonomi, kunskap och lagstiftning. Hur var egentligen juridiken utformad innan denna kris vi befinner oss i nu och vilka värden är det vi vill skydda egentligen?

De senaste 40 åren har liberaliseringen av svensk demokrati och lagstiftning tagit över den beslutande maktens möjligheter att överhuvudtaget handla pragmatiskt både i och utanför kriser till förmån för individens fri – och rättigheter.

Var går egentligen den ideologiska, etiska och moraliska gränsen hos våra folkvalda politiker i framtiden i det svenska lagstiftandet - i relationen mellan individens fri – och rättigheter och individens rätt till skydd för liv och hälsa?

Och vad anser det svenska folket?

Karl Oskar

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips