Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Det existentiella lika viktigt som det fysiska och psykiska när kroppen ska läka

Folkhälsoarbete handlade tidigare om att bekämpa infektioner och dålig hygien. I dagens samhälle kanske det är människans existentiella situation som behöver uppmärksammas, skriver Ann-Kristin Eriksson, Universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle som forskat i ämnet.

Stress är den vanligaste orsaken bakom sjukskrivning i Sverige idag. En av förklaringarna till den ökande stressen är att vi lever i ett snabbt föränderligt samhälle där människan på egen hand ska konstruera sitt liv. Det gör att tillvaron för många upplevs osäker och kravfylld och individen får på egen hand söka efter mening och sammanhang.

Att drabbas av utmattningssyndrom är en livsförändrande upplevelse. I min forskning kring den mänskliga erfarenheten av utmattning beskrivs det som att befinna sig i ”en återvändsgränd” och ett ”gränsland mellan liv och död.” Det är en livssituation som präglas av maktlöshet och meningslöshet. I det läget blir individens existentiella frågor angelägna, man kan till och med säga att bearbetning av de existentiella frågorna kan vara en förutsättning för en hälsofrämjande process.

LÄS OCKSÅ: "Att vara ung och driven är en plåga"

Vårdgivares uppfattning är att många som drabbas har distanserats från den inre riktningen och drivkraften – ja själva känslan för vad som är meningsfullt och viktigt i livet har gått förlorad. En viktig del i rehabiliteringen blir därför att återknyta till den inre riktningen och motivationen, något som den medicinske sociologen Aaron Antonovsky menar är avgörande för människans hälsa och välbefinnande. Upplevelsen av mening, tillsammans med en upplevelse att kunna förstå och hantera sin tillvaro, bygger ”känslan av sammanhang”, enligt Antonovsky en buffert mot stress och motgångar.

Folkhälsoarbete handlade tidigare om att bekämpa infektioner och dålig hygien. I dagens samhälle kanske det är människans existentiella situation som behöver uppmärksammas.

En relativt ny medicinsk specialitet i Sverige, rehabiliteringsmedicin, hävdar att motivation och upplevelse av mening är oumbärliga faktorer för att en rehabilitering ska bli framgångsrik. När människor tillfrågas vad de uppfattar som betydelsefullt för deras hälsa, är den existentiella hälsodimensionen för många lika självklar och viktig som den fysiska eller den psykiska. Hälsa uppfattas alltså av många som något som skapas av vår totala livsuppfattning; hur vi mår i kroppen, men också hur vi mår i själen.

I min forskning pekar deltagarna på det som de uppfattar som ett samhällsproblem – att det råder en tomhet i det svenska samhället idag - vid en existentiell kris saknar människor verktyg och resurser att hantera den. Vad kan vi göra åt det? ”Lyxproblem” att ägna sig åt existentiella frågor kan tyckas, men är det verkligen så? Är det inte en fråga om människosyn?

LÄS OCKSÅ: Skratta dig till en god arbetsmiljö

För Viktor Frankl, österrikisk psykiater, blev frågan livsavgörande när han tillfångatogs och placerades i koncentrationsläger. Frankl såg hur upplevelsen av mening var avgörande för många av människorna runt omkring honom i lägret för att orka överleva och leva trots de vidriga förhållanden de tvingades utstå. Frankl menade därför att psykiatrins viktigaste uppgift i det moderna samhället skulle komma att bli att hjälpa människor att finna en mening i sina liv.

LÄS OCKSÅ: David Jonstad: Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter

Stress är ett folkhälsoproblem i Sverige idag. Vi behöver förstå denna problematik för att kunna bromsa utvecklingen och skapa förutsättningar för att människor ska kunna leva ett gott liv. Den gräns som man når när man drabbas av utmattningssyndrom innebär flera saker. Man har definitivt nått gränsen för vad man förmår.

Att man har en gräns blir för många en ny insikt, något man tidigare inte respekterat och kunnat se. Gränsen blir en situation som konfronterar en med existentiella frågor, det blir en existentiell kris att uppleva hur allt man byggt upp rivs ner, arbetssammanhanget med en möjlighet att förverkliga visioner och drömmar, de sociala relationerna där man upplevt uppskattning och stöd som man inte orkar upprätthålla. Till och med relationen till sig själv, sin motivation och sin inre riktning, har gått förlorad. Den existentiella krisen är en enorm utmaning, inte lika uppenbar för den utomstående som utmattningens fysiska konsekvenser, men för den drabbade minst lika, eller ännu mer avgörande.

Hälsoutmaningarna förändras. Folkhälsoarbete handlade tidigare om att bekämpa infektioner och dålig hygien. I dagens samhälle kanske det är människans existentiella situation som behöver uppmärksammas. Den existentiella hälsodimensionen är inte viktigare än någon annan, men den är lika viktig att uppmärksamma som den fysiska, psykiska eller den sociala. De här frågorna behöver uppmärksammas i samhället i stort, i skolan, på arbetsplatserna, och i hälso- och sjukvården. Behoven finns där, och vi kan välja att se dem – eller ignorera dem.

Ann-Kristin Eriksson, Universitetsadjunkt

Akademin för utbildning och ekonomi

Avdelningen för humaniora

Ämnesavdelningen för religionsvetenskap

Högskolan i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel