Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Det saknas något i arbetarrörelsen

Annons

Det saknas något i arbetarrörelsen, något monumentalt!

Sverige blir mindre och mindre jämlikt. Välfärden blir mindre och mindre tillgänglig. Det är mer normalt att i den politiska debatten utse syndabockar, eller i klartext, ställa grupper mot grupper.

Det värsta i detta är att arbetarrörelsen i vanliga fall har svaren på detta, men trots det så lyckas vi inte. Vi saknar något, vi saknar folkets förtroende, vi saknar vår folkrörelse!

En gång i tiden sågs Sverige som ett av de bästa länderna i världen. Folkhemstanken satt i varje hus och hem. Den gemensamma välfärden var tillgänglig och välfungerande, arbetslösheten var låg och människor trivdes och var trygga.

Självklart har politiken en stor del i hur det var, och lika stor del har politiken i hur det har blivit.

Vill vi på allvar få jämlikhet, solidaritet och gemenskap på tapeten igen, då lär vi först se till att vi får det i vår rörelse

Det finns många anledningar till varför jag är socialdemokrat. Det är inte på grund av januariöverenskommelsen, det beror inte på att vi låter rika, sett till inkomst, betala mindre för vårt gemensamma såsom skola, vård och omsorg. Det är verkligen inte för att vi tillåter kapitalistprofitörer leka vilda västern med samhällets viktigaste funktioner.

Att jag är socialdemokrat beror framförallt på att Socialdemokraterna, ja hela arbetarrörelsen är just en folkrörelse med den där oerhört viktiga förankringen i människors vardag. Eller den var det och kan, enligt mig, bli det igen.

Att nämna ordet folkrörelse internt i arbetarrörelsens organisationer, det är för många ett "hallelulja-moment". Man får höra flera kommentarer som ”gud vad duktiga ni är”. Det var också reaktionen efter ett politiskt möte arrangerat i en ort utanför residensstaden Falun som samlade 25-talet människor som aldrig tidigare satt sin fot i ett politiskt sammanhang. Eller, den i mina öron rätt konstiga, eller rentav, dumma frågan, ”hur gör ni?”. Den frågan säger mycket. Framförallt så berättar den att vi inte är det vi borde.

I min värld, är folkrörelsen ryggraden, grundbulten, ankaret, kalla det vad ni vill. Den är viktig, det viktigaste vi inom arbetarrörelsen ska vara. Det gör mig förbannad, att vi inte är det.

När vi slutade vara det vi är och blev något annat, då bytte vi spår. Vi gick från att vara en folkrörelse till en USA-inspirerad dörrknackarorganisation, med syftet att sprida propaganda, en propaganda som många inte kan relatera till, men framförallt en propaganda vi inte har lösningarna på.

Denna, många gånger osmakliga propaganda, är inte värdigt ett parti som ska ha sin grund hos folket, och något vi borde ha blivit varse under den senaste tidens propagandapepprande.

Folkrörelsearbete bygger på en sak, skapa engagemang där du är, så kommer folk att följa. Var lyhörd, ta ansvar, skapa platser att samtala, debattera eller diskutera är andra ingredienser. Det är inte raketforskning, det är ansvaret som kommer med att vara en del av arbetarrörelsen, vare sig du är på toppen eller en av alla fantastiska och kvarvarande gräsrötter, metoden måste alltid vara, örat mot rälsen.

Vi måste tänka gammalt, för att bli nya. Vill vi på allvar få jämlikhet, solidaritet och gemenskap på tapeten igen, då lär vi först se till att vi får det i vår rörelse.

Länge leve folkrörelsen!

Linus Niklasson

Svärdsjö S-förening

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips