Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Dra i nödbromsen för storsatsningar på vindkraft

Finansmarknadens egen minister, miljöpartiets språkrör Per Bolund, har deklarerat att regeringen tänker se till att kommunerna mister sin vetorätt i fråga om uppförande av vindkraftverk.

Ett sådant lagförslag innebär ett allvarligt ingrepp i kommunernas lagstadgade rätt att värna den egna natur- och kulturmiljön; något som också omfattar ett för Sverige fullständigt unikt kulturarv - allemansrätten. En rätt som alla vet också innebär ansvar: inte störa - inte förstöra.

Med ett borttaget kommunalt veto får vindkraftsindustrin en gräddfil rakt in i vår natur

Med ett borttaget kommunalt veto får vindkraftsindustrin en gräddfil rakt in i vår natur för att vålla en förstörelse av helt andra dimensioner.   Per Bolund backar upp lagförslaget med påståendet, att Sveriges mål om noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045 bara kan uppnås med hjälp av elektrifiering av energisektorn och med vindkraft som huvudingrediens. Som redan antytts är en vindkraftspark inte en idyllisk promenadpark som i Povel Ramels gamla visa om Sorglösa brunn. Att den snarare är ett miljömonster, blev slående demonstrerat i Uppdrag gransknings tv-program 2020-04-24 om ett vindkraftsbygge i Viksjö utanför Härnösand.

Eftersom det finns allvarliga planer på att flerdubbla antalet vindkraftverk på land, med åtföljande miljöförstörelse, borde redan skyddet av vår miljö vara ett tillräckligt skäl, att inte bara låta vetot stå kvar i miljöbalken utan snarare skärpa detsamma: inte ett enda vindkraftverk till på land i Sverige!    

Det finns ytterligare ett skäl att dra i nödbromsen för storsatsningar på vindkraft. Den av Per Bolund anförda motiveringen om uppfyllelse av klimatmålet hänger nämligen fritt i luften. I motsats till vad många tycks tro, ger vindkraften faktiskt upphov till utsläpp av växthusgaser – enligt Vattenfalls hemsida 12 gram koldioxid per producerad kWh. En uppgift som ser så oskyldig ut att den knappt är värd att räkna med.    Men lyfter man lite på förlåten och tittar till exempel på den högaktuella vindkraftsparken i Malung-Sälen, så framträder en helt annan bild.

Enligt Vindkraft Ripfjällets egna nätuppgifter kommer anläggningen att producera 670 miljoner kilowattimmar per år, vilket ger utsläpp av storleksordningen 8 tusen ton koldioxid per år. Som blir 200 tusen ton koldioxid fram till år 2045 – då vi skall ha noll utsläpp av koldioxid! Därefter är verken uttjänta och ska ersättas av nya med lika stora utsläpp. Och om ytterligare 25 år skall dessa förnyas, om inte jordens begränsade tillgångar på nödvändiga byggmaterial för vindkraftverk redan har sinat - förstås.

Hur alla dessa framtida utsläpp kan bidra till att uppfylla Sveriges klimatmål på noll utsläpp av koldioxid efter 2045 är en gåta, som Per Bolund, regering och riksdag snarast borde ge ett uttömmande svar på.   Hade kommunen Malung-Sälen möjligen använt sitt veto, om exploatören redovisat den här typen av uppgifter vid samråden?

Arne L Persson

fil dr i matematik, fd universitetslektor vid LTH, författare av klimatboken För trädets skull

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips