Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: En ny underklass växer fram - Gruppen funktionsnedsatta

Annons

Klassbegreppet är på frammarsch i debatten om det svenska samhället. Utvecklingen i särskilt utsatta områden, skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet förklaras i allt högre utsträckning av ökade klassklyftor och utanförskap. Rätt eller fel har jag varken analys eller egentlig åsikt om, men jag kan konstatera att frågan diskuteras och att det problematiseras kring hur man ska bryta detta utanförskap. Samtidigt växer en ny underklass fram utan att just någon problematiserar det. Det handlar om gruppen funktionsnedsatta och även deras anhöriga.

Att funktionsnedsatta har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden ligger i sakens natur. Merparten kommer att behöva någon form av anpassning och särskilt stöd för att klara arbetet, för många är funktionsnedsättningen så omfattande att den helt omöjliggör arbete. För en person som aldrig fått möjlighet till löneinkomst är lägsta inkomst 9 800 kronor per månad före skatt. Skatten på denna inkomst är cirka 2 300 kronor per månad, vilket ger 7 500 kronor netto i månaden. Bostadstillägg finns att söka och få, men detta villkoras då av att personen inte får äga mer än 120 000 kronor. ”Pensionärsskatten” har varit livligt debatterad under de senaste åren, med all rätt ska sägas. Pensionärer är en ekonomiskt utsatt grupp och skattereformer som ger dessa en bättre ekonomisk levnadsstandard är bra. Att en funktionsnedsatt person som aldrig haft möjlighet att komma in på arbetsmarknaden betalar mer i skatt per hundralapp än pensionärer talar man däremot betydligt mindre om.

För personer som fått barn med en funktionsnedsättning förändras livet radikalt ur en mängd olika aspekter, ofta även ekonomiskt. I takt med att rätten till insatser enligt LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet blir allt svårare att få, tvingas föräldrarna ta ett ansvar som ligger långt utanför vad som kan betraktas som normalt föräldraansvar. Konsekvensen blir inte sällan att den ena eller båda föräldrarna måste gå ned i arbetstid eller helt sluta arbeta för att sköta om barnet. Alltför vanligt är tyvärr också sjukskrivningar på grund av utmattningssyndrom efter att under alltför lång tid levt under stress och press för att få livet att fungera.

Sammantaget målar detta bilden av ett samhälle där gruppen funktionsnedsatta allt tydligare etableras som en ny underklass. Vidtas då åtgärder för att bryta den framväxande klassklyftan och det hotande utanförskapet? Tvärtom snarare. I region Örebro har ett system med ”abonnemangsavgift” för hjälpmedel införts. Kort uttryckt en månatlig kostnad för hjälpmedel som är avgörande för den enskildes livskvalitet, en kostnad som över tid blir väsentligt högre än kostnaden för själva hjälpmedlet.

Är det då att dramatisera att kalla funktionsnedsatta för en ny underklass? Jag tycker inte det. Snarare så har just denna grupp under flera år varit utsatta för systematiska inskränkningar av såväl rättigheter som möjligheter i det svenska samhället, en utveckling som man från politiskt håll inte bara vill mörka utan till och med sminka upp med retorik om att man ”löst assistanskrisen”, trots att alla nära frågan vet att så absolut inte är fallet.

Funktionsnedsattas rättigheter handlar inte bara om rätten till personlig assistans eller andra enskilda frågor. Det handlar om en helhet, om möjligheten att leva ett bra liv efter de förutsättningar man givits. Ett räddat liv har rätt att levas, anständigheten kräver av oss som samhälle att vi ger förutsättningar för det.

Daniel Lindkvist, ordförande RBU Dalarna

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips