Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: En större kris lurar bakom coronakrisen

Annons

Konserter och teaterföreställningar ställs in och idrottsevenemang avblåses eller sker för tomma läktare. Gymnasie- och högskoleelevernas klassrum och föreläsningssalar ekar tomma och flygplanen står obrukade kvar på våra flygplatser.

Restaurangnäringen går på knäna i avsaknad av matgäster och vi uppmanas att inte resa mellan olika delar av landet.

Industrin haltar på grund av exporthinder och materialbrist och monumentala ras på börsen är ett faktum. Inte minst ställs nu sjukvårdens personal- och materielresurser inför en gigantisk prövning.

När hjulen börjar rulla igen, hur skall samhällskroppen hitta läkning?

Samtidigt som stora delar av samhällslivet nu släcker ner, utsätts för hård press eller går för ordentligt hackande maskin, skulle vi redan nu kunna börja fundera över vad som skall ta vid när krisen väl är överstånden. Klart är att väldigt många kommer att bli sjuka, men att de allra flesta kommer att klara själva virussjukdomen utan allvarligare men. När hjulen börjar rulla igen, hur skall samhällskroppen hitta läkning?

Att kris oftast är en förutsättning för utveckling och mognad, är en etablerad psykologisk uppfattning. Krisen brukar också benämnas möjligheternas moder. Den kris vi nu upplever i coronavirusets spår, skulle på samma vis kunna innebära stora möjligheter till utveckling och mognad för samhället.

När det värsta väl har blåst över, är det då möjligt att återgå till ”business as usual”, eller ens önskvärt? En än större kris, i form av klimatförändringarna, lurar bakom denna coronakris. Därtill finns stora och ökande fördelningsproblem globalt och nationellt, där en rikaste hundradelen ackumulerar en växande del av det samlade kapitalet. I spåren av detta växer den politiska polariseringen och förtroendet för "etablissemanget" sjunker hos befolkningen i många länder, vilket banar väg för högerpopulistiska rörelser med antidemokratiska tendenser.

Istället för att, som på datorn, göra en ren "reset" när allt ställts på ända, finns stora möjligheter att passa på att uppdatera och låta samhället ta ett ordentligt mognads- och utvecklingssteg efter denna kris.

Regeringens nu utlovade stödpaket på 300 miljarder kronor för att rädda ekonomin, kan tyckas väldigt stort, men motsvarar bara cirka 6 procent av BNP och 12 procent av de samlade offentliga utgifterna. Samtidigt är det en summa som motsvarar nästan hela hälso- och sjukvårdsbudgeten för ett år. Det manar till eftertanke när den redan tidigare underdimensionerade sjukvården skall bereda plats för ett stort antal covid-patienter.

Att redan nu planera för en stärkt kapitalbeskattning vore en högst rimlig första åtgärd för att kompensera hålet i statskassan som stödpaketet kommer att innebära. På det sättet skulle också de som klarat sig bäst genom krisen få bidra med mest, samtidigt som det skulle innebära stora fördelningspolitiska vinster med korrigering av de ökande inkomstskillnaderna som framför allt genereras av kapitalinkomster.

Att stärka upp sjukvården organisatoriskt och med ökade personal- och materielresurser kommer att bli nödvändigt, speciellt med tanke på den ackumulering av patienter med vårdbehov som kommer att bli resultatet av undanträngningen av all icke akut eller nödvändig vård som covid-mobiliseringen innebär. I krisens kölvatten finns också ett stort behov av att rensa upp bland vinstdrivande företagsamhet i form av vårdföretag och hyrpersonal som får hälso- och sjukvårdsbudgeten att blöda.

I bästa fall kommer en stor del av oss att verkligen inse naturens värden och kanske ta ett större ansvar när vi bara har den att vända oss till för att undvika smittspridande närkontakt med andra människor

För många företag som trots stödpaketet kommer att ha svårt att klara sig med nuvarande produktionsinriktning kan möjligheten vara att ställa om till nya mer "hållbara" produkter och ett mer klimatsmart produktionssätt.

För oss som privatpersoner och konsumenter finns en chans att upptäcka att det går att överleva utan den årliga charterresan och därmed samtidigt bidra med minskade koldioxidutsläpp. Det finns också möjligheter att se andra värden än konsumtion av produkter som bara ger kortsiktig glädje men varaktiga sår på natur och klimat. I bästa fall kommer en stor del av oss att verkligen inse naturens värden och kanske ta ett större ansvar när vi bara har den att vända oss till för att undvika smittspridande närkontakt med andra människor.

Alla sociala restriktioner kommer sannolikt att få oss att på allvar inse värdet av sociala kontakter och inte längre bara ta våra medmänniskor för givna. Det kan öppna för en helt annan känsla av medmänsklighet. Det kanske kan bli dags att återigen damma av det sedan slutet av 70-talet mer och mer föraktade begreppet solidaritet.

De omfattande åtgärder som nu sker för att begränsa smittspridningen, skulle ingen kunnat tro vara möjliga, med mindre än att vi gemensamt upplever ett mycket stort hot mot hela samhället. Det handlar med andra ord om krismedvetenhet. Med samma medvetenhet om att själva idén om ständig ekonomisk tillväxt inte längre håller i en värld av ändliga resurser, skulle vi efter krisen på allvar kunna börja bygga ett välståndssamhälle som består av något annat och mer värdefullt än enbart materialistisk konsumtion.

Gunnar Smideman

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips