Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ett försök att dölja asfaltvägen

År 1973 var de fem partierna i Sollentuna kommunfullmäktige överens om det mesta. Betongen flödade, insynen var usel. Tillsammans med en kompis kom jag på att vi skulle bilda ett politiskt parti. Med en grupp likasinnade uppstod Sollentunapartiet som fick fem mandat i kommunalvalet, åtta i valet efter. Människor var uppenbarligen trötta på politiker som styrde utan insyn.

Ett antal personer utan mandat driver ett projekt som allvarligt har skadat Lugnets naturreservat och tilltron till Faluns politiker och tjänstemän

Situationen i Falun är värre. Vi är flera som har lagt ner kanske en arbetsmånad var på turerna runt Lugnet, något som inte skulle ha behövts med en fungerande demokrati. Att vi gör det har sin orsak i att vi vill få ett slut på den vanskötsel som präglat Lugnet sedan 1990 när reservatet bildades.

Jag tänker inte försöka få till något nytt parti, här finns en opposition i form av MP och V. Det var en bra debattartikel av Richard Holmqvist (MP) om det demokratiska underskottet i Falu kommun i DD den 30 juni. Men det finns mycket bakom de avsiktliga dimridåerna som kräver sin förklaring.

Varför detta vansinnesprojekt med breda asfaltgator, i ett av de finaste utflyktsområdena nära Faluns tätort, och i ett område med mycket höga kulturhistoriska värden - när det kunde ha placerats på annan plats i reservatet? Ingen motivering mer än i mail till mig från kommunalrådet Storck om att det är fin upplevelse för dem som använder asfalten.

För "demokratikommunen" Falun är det här ett bottennapp. Inte ett enda protokollfört politiskt beslut om att bygga asfaltvägen i hagmarkerna, varken i kommunens församlingar eller hos LUFAB. Här har alltså tjänstemän och några politiker kört på på eget initiativ, utan något som helst mandat. Eftersom vi inte får någon klargörande information kan vi bara gissa vad som hänt och händer.

En rad omständigheter pekar mot att de som driver projektet gjort det med avsikt att dölja planerna och ställa faluborna inför fullbordat faktum. Förberedelserna har hållit på i tre år utan offentlighet, med bara ett fåtal utvalda föreningar som diskussionspartners. Kommunens kommunbiolog, kulturantikvarie och handikappkonsulent fick vetskap om projektet när det var planerat och i stort sett klart för grävskoporna. Även på annat sätt har man hållit projektet så hemligt som möjligt. Vi var några engagerade personer och två föreningar som skickade upprop till kommunstyrelsen via kontaktcenter om att stoppa bygget. Efter en månad – när bygget var igång – visade det sig att våra skrivelser aldrig kom fram till ledamöterna. Ingen förklaring eller ursäkt.

De kritiska debattartiklarna har blivit allt flera. Några har velat rädda en del av hagmarkerna genom att dra om sista etappen av asfaltvägen. Men alla partier utom två har velat fortsätta utan närmare motivering. Kommunstyrelsen gav på initiativ från MP i uppdrag åt Kultur- och fritidsnämnden att undersöka alternativ dragning av övre delen av asfaltbanan (utan förpliktelser) men ordföranden Svante Parsjö-Tegner fattade snabbt ordförandebeslut om att fortsätta enligt planerna. LUFAB instämde. Ingen vilja att tänka om och ingen motivering.

Länsstyrelsen haft haft en annat än smickrande roll i sammanhanget. De skulle fatta två beslut, om att tillåta bygget av asfaltvägen och att bevilja undantag från reservatsföreskrifterna. Kulturmiljöenhetens utredare skrev ett mycket kritiskt dokument om projektet, slutade sedan hastigt och flyttade till Skåne. Ingen annan utredare fick tid att ta vid. Länsstyrelsen godkände projektet på tjänstemannanivå med motiveringen att idrottsaktiviteterna på Lugnet är så viktiga att de måste gå före. Man ska då veta att länsstyrelsens roll här är att bevaka att lagar och bestämmelser följs. Besluten är på kollisionskurs med den egna färska utredningen om kulturlandskapet, med kulturmiljölagen och miljöbalken, med de statliga reservatsföreskrifterna och med Lugnet som nationellt riksintresse för friluftslivet. Vi fick veta om länsstyrelsens beslut för sent och hann inte överklaga och därmed saknas lagliga möjligheter att gå vidare. Vi har diskuterat situationen med Riksantikvarieämbetet, Boverket och Naturvårdsverket. Slutsatsen är att lagstiftarna utgått från att det finns en fungerande lokal demokrati. Och det har det inte gjort.

Det här är en demokratisk katastrof. Ett antal personer utan mandat driver ett projekt som allvarligt har skadat Lugnets naturreservat och tilltron till Faluns politiker och tjänstemän. Fel, både i sak och hur det har hanterats. Projektet har varit allmänt känt åtminstone sedan början av mars och många demokratiska frågetecken har funnits att läsa öppet sedan dess. Ändå har de politiker som varit insatta i asfalteringen valt att hålla tyst, inga motiv till bygget, inga svar på debattartiklar, ingen kommentar till bristen på demokrati. Bara MP och V har försökt sätta klackarna i backen, alla andra partier har uppenbarligen velat fortsätta projektet. De i beslutande ställning kunde ha stoppat bygget innan det startade men valde att gå vidare. Vilka hundar finns begravda här?

Bernt Lindberg

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips