Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Fel att säga att V är ett extremt parti

Annons

Det finns de politiker som vill göra gällande att V och SD är två lika extrema partier, lika goda kålsupare så att säga. Det ena kommunistiskt och det andra rasistiskt. Bland annat har Liberalernas förre partiledare Jan Björklund framfört denna mening, till exempel på Twitter den 11 september 2016.

V kännetecknas idag framförallt av en radikal feministisk politik. Medan SD mest kännetecknas av en rasistisk och främlingsfientlig politik

Och i Januariavtalet - mellan regeringen och C och L - skrivs uttryckligen att V "inte kommer ha något inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden", den så kallade "förnedringsklausulen", som jag förmodar bygger på denna Björklundska teori.

Men först en liten bakgrund.

Under hela kalla kriget levde det kommunistiska hotet i form av Sovjetunionen och Warzawapakten. Inget svenskt parti bekämpade kommunisterna med samma frenesi och framgång som Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP). Man bekämpade kommunisterna inom politiken, inom facken och ute på arbetsplatserna. Om något parti därför har erfarenhet av att bekämpa kommunismen så är det S.

Men ända sedan realsocialismens fall, i och med Sovjetunionens implosion 1991, finns, med undantag för Kina, på jordklotet endast fickor av kommunistiskt motstånd mot demokrati och marknadsekonomi (Vitryssland, Kuba, Venezuela, Nordkorea bland annat) kvar ute i världen.

S drog då slutsatsen att det reformerade V (tidigare SKP/VPK) inte längre utgör något hot mot vår svenska demokrati. Följaktligen samarbetade S med V, hade V som en del av regeringsunderlaget mellan åren 1998-2006. Med bland annat gemensamma reformer, statsbudgetar och vänsterpartistiska tjänstemän i regeringskansliet.

I valet 2010 kampanjade S, MP och V tillsammans, med en gemensam plattform, för att bilda en koalitionsregering vid eventuell valvinst.

Nog för att det säkert finns en och annan kommunist kvar i Vänsterpartiet. Men att utifrån detta tro att - det i händelse av att V fick ingå i en socialdemokratiskt ledd ministär - Ulla Andersson skulle börja på att organisera och administrera ett svenskt Gulag eller Gosplan från Socialdepartementet är nog att dra det lite långt, till och med för borgerliga politiker.

Egentligen tror jag att de borgerliga partiernas försök att isolera V inte handlar om att bekämpa kommunism i konventionell bemärkelse. Utan jag tror det handlar om att förhindra "kommunism i borgerlig tappning" det vill säga höga skatter, stor offentlig (ofantlig) sektor och generösa transfereringar.

Gratis glasögon till barn och fri tandvård upp till 23 års ålder, som V drivit igenom under förra mandatperioden, verkar framkalla skrämselhicka bland borgerliga politiker. Det börjar med fri tandvård och slutar med planekonomi, typ.

I mitt och mångas tycke är det feminismen - inte kommunismen - som mest kännetecknar vad Vänsterpartiet av idag kämpar för idag.

Vi ser det i partiets representation - andelen kvinnliga/manliga partistyrelseledamöter (15/8), riksdagsledamöter (17/10), kommunpolitiker.

Vi ser det i V:s partiprogram. Vi ser det i V:s riksdagsmotioner. Och vi ser det i partiets opinionsbildning mot patriarkatet.

Det är följaktligen inget märkligt att V blev riksdagens första uttalat feministiska parti. Att V har den största andelen kvinnliga väljare, sympatisörer och aktiva politiker av riksdagspartierna.

Så långt V.

Nu till SD. SD är det riksdagsparti som kännetecknas mest av rasism och främlingsfientlighet. Inget annat parti utesluter lika många aktiva på grund av rasistiska yttranden.

SD är dessutom det riksdagsparti som kännetecknas mest av att vara anti-feministiskt. Läs bland annat journalisten Anna-Lena Lodenius rapport Antifeministerna, Om Sverigedemokraterna och jämställdheten.

Man ser det i antalet kvinnliga/manliga partistyrelseledamöter ( 5/14), i andelen kvinnliga/manliga kandidater till riksdagen (70/30) och i den faktiska andelen kvinnliga/manliga riksdagsledamöter (18/44) och andelen kvinnliga kommunfullmäktigeledamöter 72/28 procent).

Man märker det på deras trollsvans på nätet.

S har därför dragit slutsatsen man att inte vill ge SD något som helst inflytande över svensk politik. Man vill istället isolera dem.

För att göra en lång historia kort så menar jag att V kännetecknas idag framförallt av en radikal feministisk politik. Medan SD mest kännetecknas av en rasistisk och främlingsfientlig politik.

Jag måste därför säga att jag blir lite beklämd när mitt parti (S) - köper C:s och L:s argument för att stänga ute V från politiskt inflytande. Det vill säga att V och SD skulle vara lika goda kålsupare, lika extrema partier.

Patrice Soares, socialdemokrat

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips