Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: För vems skull jagas det i Sverige?

Hösten är här och med den flera jakt på olika djur för vår svenska jägarkår. Jakt kännetecknas lite av en norm, ett socialistiskt begrepp för allmänt delade uppfattningar, många gånger med underförstådda regler och förväntningar på beteende som gäller inom den sociala gemenskapen, eller i samhället i stort.

Att väcka opinion mot normer är ofta mycket svårt och motarbetat. Allmänheten i stort är inte helt insatta eller förstår vad som faktiskt bör ifrågasättas och de som utövar normen försvarar sitt särintresse med all kraft de har, de vill ju inte att något ska förändras. Men vi måste kunna ställa oss frågan: För vems eller vilkas skull jagas det i Sverige och på vilka grunder?

I Sverige dödas närmre en miljon djur av jakt varje år, enligt Jägareförbundets statistik. I genomsnitt innebär det att 2739 djurs liv släcks varje dag i våra skogar, ofta utfört som hobby, fritidsintresse eller som många jägare själv säger livsstil.

Begrepp som viltvård och populationsbegränsning höjs ofta av jägarkåren själva i samband med beskrivning av varför de bedriver jakt. Begrepp som vill leda tanken till arter och dess population istället för individer och dess betydelse för biologisk mångfald. För de djur som jagas, eller deras familjs fortlevnad är sådana resonemang helt oväsentliga. Det är bara ond bråd död.

På sociala medier uttrycker ofta jägare själva sina bedrifter med ord som "där tog jag den, Tjoff", "nu tog jag dig, fler rådjur över till mig", "en sådan enorm glädje över att ha skjutit den här", "den här trofén kommer göra sig bra hemma", "skönt nu är du borta" eller "jag tog dig"…

Kommentarer som ligger långt borta från den etik, moral och kärlek till naturen som jägarkåren säger driver de till sina utföranden…

Det är lite som om man arbetar aktivt för djur, deras rätt och står för det - så likställs man direkt som terrorist

Samhället borde sträva efter en inställning där djur inte ses som måltavlor. Många, med mig inräknat som arbetar för detta helt på fredlig och laglig nivå identifierar oss som djurrättsaktivister, något jag tycker man ska kunna vara stolta över. Att varje dag medvetet verka för att djuren ska få det bättre är inte i sig fel. Det är i så fall snarare tillvägagångssätten som ska ifrågasättas, om det behövs. Men efter den senaste tidens mediedrev på människor som står upp för djuren vågar man knappt kalla sig djurrättsaktivist.

Det är lite som om man arbetar aktivt för djur, deras rätt och står för det - så likställs man direkt som terrorist. Men att vara normkritisk har aldrig varit lätt under historiens gång. Att vara normkritisk uppfattas ofta som en nedvärdering eller märklig kritik på något som anses ´normalt´.

Att vara normkritisk innebär i praktiken att man verkar för olika metoder att synliggöra, kritisera och förändra strukturer och sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer (i det här fallet djur) som inte faller inom det som betraktas som värdigt eller rättfärdigt. Att utöva djurrättsaktivism är således en typ av att aktivt synliggörande och förändring för just djurs rättigheter. Djurrätt är nämligen uppfattningen att även icke-mänskliga djur är moraliskt relevanta och att deras grundläggande intressen ska åtnjuta samma respekt som människors intressen.

Jakt i dagens Sverige bedrivs mest som en hobby och ett nöje för dem som jagar och det är vare sig olagligt eller våldsbejakande, utan snarare en demokratisk rättighet.

Maria Ljung

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips