Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Framtidstro existerar inte för personer med funktionsnedsättning

Annons

Det förs en Besserwisserpolitik i Sverige, där orden ödmjukhet och människors lika värde är som bortblåst. Det förs en politik och myndighetsutövning där "man vet bäst", en politik som grundar sig på att vissa människor i samhället inte ska ha rätt till att få sitt livspussel att gå ihop.

Det har varit en tragedi att följa LSS-lagens nedmontering

Det har varit en tragedi att följa LSS-lagens nedmontering. Läser i en lokaltidning om en kvinna som efter flera år blir av med sin enda ”kompis”, kontaktpersonen. Vidare förlorar personer sin habiliteringsersättning vid daglig verksamhet.

Efter tjugofem år har en man fått ett nytt beslut om kraftigt nedskuren assistans, som gör att han inte vet om han överhuvud taget ska kunna arbeta och försörja sig, eller vara en närvarande pappa.

I går läste jag om en kommun som har tagit beslut att endast tillåta dagsutflykter i gruppbostäder. Där blir det ingen semesterresa på ett par dagar.

Eller det jag läste i en annan lokaltidning, där en politiker är citerad att LSS är svindyrt.

Listan kan göras lång. Detta är bara ett litet axplock.

Jag är ingen bakåtsträvande människa. Tänk ifall att vi hade kunnat spola tillbaka bandet tjugofem år i tiden, när lagen var ny och fräsch. Vi gjorde säkert fel som myndighetsutövare men vi var inte färgad av dolda besparingar eller insnärjd i juridiken.

Ett människoliv består av glädje och sorg. När sorgen ramlar över mig så tänker jag att ”tur att det finns en morgondag”. Men om man blir fråntagen de verktyg man behöver för att kunna få leva ett liv likt andra i samhäller, då är framtidstron raserad. Hur ska man då kunna leva under mottot ”tur att det finns en morgondag”?

Vad är det för morgondag man vaknar upp till? Vanmakt, hjälplöshet och frustration!

Vad är det för morgondag man vaknar upp till? Vanmakt, hjälplöshet och frustration! En politiker skrev att jag hade rätt i mina debattartiklar avseende LSS-lagens sönderfall, men att jag måste ha tålamod. Då svarade jag, att det har tagit tio år att nedmontera lagen, ska vi ha tålamod i tio år att bygga upp ett värdigt samhälle igen och inge människor framtidstro?

Jag fick inget svar.

Det säger allt om vilket samhälle vi lever i. När vi inte står upp för människors lika värde i samhället då har vi tappat tron på mänskligheten. Där är inte jag.

Jag vill fortsätta hålla drömmen levande att våra folkvalda tar sitt förnuft tillfånga och återupprätta lagens intentioner och dess ursprung med tillägg rättshjälp för den enskilde.

Yvonne Malmgren, före detta handläggare för LSS och generella handikappfrågor

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons