Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Hur har demokratin fungerat när besluten fattats om asfaltbana?

Hur har demokratin fungerat när besluten fattats om att bygga en asfaltbana i ett fint tätortsnära naturreservat som också har mycket höga kulturhistoriska värden? Är det verkligen möjligt att ett sådant ingrepp har gjorts på ett demokratiskt riktigt sätt? Vi är ett antal personer som engagerat oss i frågan. Uppgiften har inte varit lätt.

Vi har inte kunnat hitta några beslutsprotokoll inom Falu kommun om asfaltbanan. Det är alltså ett tjänstemannabeslut. Som sådant är det inte fritt från invändningar. Banan är planerad tillsammans med några få utvalda föreningar. Kommunens kompetens på naturmiljö och kulturhistoria kopplades in först när planerna var i stort sett färdiga. Något man brukar kalla stuprörsadministration, en mångsidig belysning av projektet utifrån olika perspektiv saknas.

Visste då inte politikerna något? Jo, troligen på ett tidigt stadium. Om inte annat fick de den 2 mars i år skrivelser från oss i två föreningar och engagerade närboende, ställda till kommunstyrelsen. Efter påstötningar till kommunstyrelse, kommundirektör och kultur- och fritidsnämnden har vi fortfarande inte fått något som helst svar. Men politikerna har alltså känt till projektet, utan att vilja svara. (Förvaltningslagens 6 §: "En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål."

Här har dröjsmålet varit så långt att arbetet med asfaltbanan hunnit både starta och komma långt upp bland odlingsrösena.

För att få bygga banan krävdes att länsstyrelsen beviljade undantag från reservatsföreskrifterna vilket man gjort. Man hänvisar till den egna undersökningen om höga kulturhistoriska värden men konstaterar att "Med hänsyn till det stora fritidsintresset och sportarenans utvecklingsbehov" kan asfaltbanan ändå byggas. Ingen diskussion om vad som går förlorat.

Boverket har gett ut en rapport, God bebyggd miljö, en del av en fördjupad och kritisk utvärdering om arbetet med att nå det nationella miljömålet. Rapporten är kritisk till kommunernas hantering av kulturmiljöer – kompetens saknas, planeringsunderlag är mindre bra, stuprörstänkande försvårar goda beslut. Det stämmer bra med Faluns storstövlar i en kulturhistoriskt rik miljö.

Att försöka få grepp om beslutsgången i det här ärendet har varit som att famla i tät dimma. I kommunala beslut bör man kunna kräva en öppenhet som gör det möjligt att i planeringsstadiet komma med synpunkter, att sedan kunna överklaga beslut. Här har inget av det fungerat.

Intrycket är att den politiska ledningen kryper under radarn för offentligheten

Jag har överklagat länsstyrelsens beslut men mark- och miljödomstolen anser inte att privatpersoner har rätt att överklaga. Intrycket är att den politiska ledningen kryper under radarn för offentligheten. Man kan spekulera i politikernas brist på ansvar, här dribblar man ändå med insyn och demokrati. Jag bett JO granska hanteringen. JO kan inte ändra beslut men en genomlysning av hela hanteringen skulle för oss falubor vara av intresse.

Vi är också ett antal personer som har försökt angripa projektet på andra vis. Vi har haft kontakt med Riksantikvarieämbetet som nog håller med oss i sak men som inte har rätt att överpröva länsstyrelsens beslut. Vi har bett Boverket svara på om det är fel på lagstiftningen som gör den här sortens beteende möjligt, eller om vi fortfarande har möjlighet att stoppa det hela. Vi har också kontakt med Naturvårdsverket för att höra om deras syn på om förvaltningen av ett naturreservat ska få gå till så här.

Ytterligare två aspekter på asfaltbanebygget. Asfaltbanan är ett skräckexempel på kommunens, Lufabs och länsstyrelsens agerande när det gäller Lugnet. Att vi är ett antal personer som är starkt engagerade i saken hänger minst lika mycket ihop med att vi känner igen mönstret. Så här har det varit sedan reservatet bildades 1990. Grabbarna som sysslar med organiserad idrott har gjort vad de velat utan hänsyn till andra intressen. Och den politiska ledningen har stött dem i kulisserna.

Sist men kanske viktigast är att kommunen och länsstyrelsen sitter och diskuterar en omvandling av Lugnet från ett statligt till ett kommunalt reservat. Föreskrifterna för reservatet sägs ska bli desamma. Men med en total brist på förtroende för både tjänstemän och politiker finns ingen anledning att tro något annat än att bristen på omsorg om falubornas önskan om ett fint friluftsområde kommer att prioriteras bort i ännu högre utsträckning än idag.

Bernt Lindberg

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips