Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ingen bra idé med hundfritt i stan och vargfritt i skogen

Människors oro och rädsla är en faktor som det tas stor hänsyn till i beslut om skyddsjakt på varg. Varför kan man undra, då det inte på något sätt tas hänsyn till oro för andra djur och företeelser i vårt samhälle. Djur och företeelser som till skillnad från varg, varje år skadar och orsakar dödsfall, får folk lära sig att leva med. Fridlysta vargar däremot skjuts bort för att människor känner oro. Låter det genomtänkt?

Svensk historia visar oss att rädsla för varg är en obefogad rädsla. Det finns inga dokumenterade fall där en vild varg har dödat en människa i Sverige. Vare sig det är varg, hund, fåglar eller getingar som ter sig skrämmande så är det, eller borde vara, ett egenansvar att bearbeta sådana rädslor. Vi skulle aldrig komma på tanken att ha hundfria städer där hundrädda människor kan bo. Inte heller kan individer med rädslor ställa krav på fågelfria parker, getingfria kaféer eller skyltfönster utan halloweenmasker. Det är bara när det gäller varg som obefogade rädslor resulterar i myndighetsbeslut. Hur kommer det sig? Är det ett missriktat sätt att behålla medborgares lojalitet? Är det en eftergift till de krafter som motsätter sig vargförekomst? Är det rimligt att tillåta att några få människors obefogade oro kompromissar Sveriges chanser till välmående ekosystem och i förlängningen en hållbar utveckling för både folk och fä?

Att ta bort det som skrämmer en individ är kontraproduktivt. Att bevilja skyddsjakt på varg för att den upplevs som obehaglig bekräftar individers upplevelse av att vargen är farlig. Rädslan avtar inte utan förstärks. Förr eller senare kommer det att dyka upp en ny varg i samma område och var står vi då? Inför en ny skyddsjakt på grund av oro för varg? Det ter sig oklokt att spä på människors rädslor på detta sätt då det är beslutat att varg skall finnas i Sverige.

Ett kaotiskt samhälle och en natur i spillror, är det vad vi vill lämna över till nästa generation?

Det talas också om att acceptans av varg måste uppnås innan vargar kan flyttas till nya områden eller vargstammen tillåts öka i antal. Acceptans som företeelse, oavsett om det handlar om varg, immigranter eller nya maträtter, uppnås då människor under en längre tid har erfarit förändringen ifråga och funnit den acceptabel. Acceptans av varg kommer aldrig att uppnås förrän människor har delat geografiskt område med varg och insett att det inte var en så stor och skrämmande omställning som de hade väntat sig att det skulle bli. Ett glatt välkomnande av varg kan inte ens lagen kräva. Det är dock viktigt att veta att vi inte kan börja med att söka eller invänta acceptans. Det förvånar mig att svenska myndigheter inte har förstått detta.

Istället för att vänta på en acceptans som inte kommer att infinna sig så bör vi respektera de lagar och riktlinjer som, av god anledning, har fastställt att vi skall sträva efter ökad biologisk mångfald. Det innebär, i frågan om varg, en livskraftig vargstam, något som aldrig kommer att ske så länge skyddsjakt beviljas på dessa premisser. Istället för att spä på och bekräfta människors rädslor med skrämselpropaganda och skyddsjakt så bör media och myndigheter ta sitt ansvar och visa på hur vi kan samexistera samt hur rädsla för varg kan bearbetas.

Alternativet är att vi tillåter att nuläget fortgår. Meningsskiljaktigheter medborgare emellan kommer att fortsätta att öka, förtroendet för myndigheter kommer att sjunka, miljömål kommer återigen konstateras ouppfyllda. Ett kaotiskt samhälle och en natur i spillror, är det vad vi vill lämna över till nästa generation?

Isabelle Wågström

Medlem i Naturskyddsföreningen

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips