Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Otydliga mål kostar skattemiljarder

Annons

Varje år upprättas statliga och kommunala planer för olika delar av vårt samhälle. Som mål anges ofta vad man vill göra och hur man vill göra, det vill säga falska mål, men sällan eller aldrig vad man vill uppnå, det vill säga äkta mål.

I de få fall det finns äkta mål, är dessa ofta så otydligt formulerade att det inte går att bestämma i vilken utsträckning målen kan nås. Detta är ibland avsiktligt - man vill av olika skäl inte att resultaten ska bli synliga; men i de flesta fall saknas det kunskap om hur man kan formulera äkta och tydliga mål.

Detta är ett oförsvarligt slöseri med offentliga medel, eftersom miljarder investeras i projekt som aldrig går att utvärdera. Detta innebär också en försvagning av demokratin, eftersom falska eller otydliga mål inte medger full insyn i hur skattemedel används. 

I den offentliga debatten tas inte detta problem upp till seriös diskussion. Antagligen för att de flesta berörda inte riktigt vet hur de ska hantera frågan.

Men falska eller otydliga mål innebär alltid att det är oklart vad man vill uppnå med en viss insats. Detta insåg jag på fullt allvar då jag i slutet av 90-talet var anställd som undervisningsråd på Skolverket i Stockholm. Där hade jag ansvar för att informera om utvärdering av det svenska skolsystemet (Att utvärdera skolan, Skolverket 1999).

Efter min anställning på Skolverket reste jag och en kollega under åren 2000–2010 land och rike runt och genomförde hundratals kurser och studiedagar i konsten att formulera och utvärdera mål. Deltagare var skolledare, lärare och personal vid skolor från cirka en tredjedel av landets alla kommuner.

Syftet med dessa fortbildningsinsatser var att lära deltagarna att tolka och förtydliga de falska eller otydliga mål som gällande läroplaner innehöll. Vi genomförde också liknande utbildningar med hundratals chefer och anställda vid andra kommunala myndigheter.

Få av deltagarna kunde skilja på äkta och falska mål. Vi inledde nämligen studiedagarna med ett test. Deltagarna ombads att ringa in den eller de av 10 formuleringar som de ansåg vara äkta mål - vilket förklarades, före testet, som ett "tidsangivet önskvärt framtida tillstånd" (TÖFT). Dessa var de tio meningarna:

1) Vi bör göra mål.

2) När matchen är slut, har vi vunnit.

3) Inget ruffel får förekomma.

04) Efter halvtid leder vi matchen.

05) Vi ska spela så gott vi kan.

06) Vi vinner med minst ett mål.

07) Alla i laget vill göra sitt bästa.

08) Vi ska försöka vinna matchen.

09) Vi vinner matchen, om vi kämpar.

10) Alla i laget ska ha blå tröjor.

Av de cirka 30-40 personer som deltog i varje sådant test var det under alla dessa tio år högst fem procent som klarade av att ringa in de tre korrekta meningarna (FACIT finns i slutet av denna artikel).

Resultaten visade att merparten av ledare, lärare och anställda vid kommunala skolor och myndigheter i Sverige under åren 2000–2010 inte kunde skilja på äkta och falska mål. Det skulle under studiedagen också visa sig att ännu färre kunde formulera tydliga mål.

Hur i hela fridens namn ska de kunna gå i land med denna uppgift, när de själva inte ens kan skilja på äkta och falska mål eller kan förtydliga mål?

Det är viktigt att här påpeka att huvuduppgiften för personal i svenska skolor och förskolor är att hjälpa barn och elever att nå målen för verksamheten. Då som nu. Hur i hela fridens namn ska de kunna gå i land med denna uppgift, när de själva inte ens kan skilja på äkta och falska mål eller kan förtydliga mål? Detta är ett mysterium som landets skolpolitiker inte tycks vilja eller i alla fall inte lyckats ta itu med.

Dessa förhållanden förklarar säkert också varför vår numera utgångna bok Formulera och utvärdera mål (senaste upplagan 2008) på några få år såldes i över 25 000 exemplar till svenska skolor och kommuner.

Läget är i dag detsamma. Inte bara inom skolväsendet utan inom alla samhällsområden. Varje år upprättas tusentals planer som inte innehåller några äkta mål eller - i den mån äkta mål finns - otydliga sådana.

Ett äkta mål beskrivs bäst som ett "tidsangivet önskvärt framtida tillstånd" (TÖFT) och arbetssättet som TÖFT-metoden. Detta är alltjämt i dag den enda kända metod som kan formulera mål så att det går att se i vilken utsträckning målen faktiskt har uppnåtts.

Ekonomistyrningsverket insåg tidigt att denna definition var gångbar, eftersom verket redan år 2007 i sin skrift Resultat och styrning i statsförvaltningen, s. 65 skrev:

- I mål- och resultatstyrningen är mål en beskrivning av ett önskat resultat eller tillstånd vid en viss framtida tidpunkt.

Det för mig helt obegripligt att politiker och andra personer i ledande ställning stillatigande kan åse detta gigantiska slöseri med offentliga medel samt denna tydliga försvagning av den svenska demokratin – utan att reagera.

Den som vill veta mer om hur man kan formulera äkta och tydliga mål kan maila debattredaktionen för kontakt. Då skickar jag en kostnadsfri skrift på 45 sidor.

Jan-Anders Hedenquist

Utbildningskonsult, fil.mag i moderna språk, fil.kand i beteendevetenskap och författare till flera böcker om språk, mål och utvärdering

Fotnot: Facit till testet: 2,4 och 6 är äkta mål, eftersom de anger ett tidsangivet önskvärt framtida tillstånd. Övriga är 1. förhoppning, 3. regel, 5. ambition, 7. konstaterande, 8. god vilja, 9. hypotes, 10. instruktion.

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips