Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Principiellt viktigt föra debatt om vindkraft och kyrkan

Fäbodbonden Per Lundberg i Malung har i DD den 5 februari den skrivit en principiellt viktig insändare om vindkraftsexploatering och livskvaliteter på landsbygden. Han ser hur hans livsform hotas av en i och för sig angelägen investering, i detta fall satsning på förnybar energi. Stiftsjägmästare Erik Ling svarar i DD den 8 februari att man från kyrkans sida motiverar sin investering dels utifrån behovet av att ställa om energisystemet till ett klimatvänligare alternativ, dels att man vill stödja en lokalt ägd och verksam aktör. Även det en angelägen åtgärd i en bransch som domineras av storföretag där avkastning är den enda styrparameter.

Jag ser flera problem med den inställning som kyrkan, och i detta fall Prästlönetillgångarnas ägande i Dala Vind, har på ett principiellt plan. För det första så är inte den lagstadgade tillståndsprocessen och den demokratiska processen en garanti för en vindkraftsetablering är långsiktigt hållbara. Bara det ingrepp som utgörs av den omfattande vägbyggnationen i tidigare orörd natur påverkar alla typer av ekosystemtjänster, den ekologiska mångfalden och lokalt klimat. För det andra krävs det mycket omfattande investeringar i en vindkraftsutbyggnad bara för att ersätta de befintliga, fossila energislagen som används i dag. Till detta ska läggas de energiprognoser som säger att vi ska öka elenergianvändningen med tanke på framtida elvägar, elfordon, ökad eldrift inom industrin etcetera. Även ökad export av vindkraftsel ska läggas till här.

För det tredje är lokaliseringen av vindkraftsprojekt något som sällan berörs eller debatteras på djupet. När Energimyndigheten för några år sedan lade fram en utredning om riksintressanta områden för vindkraftsexpansion protesterade till och med vindkraftsintressenterna. Inte ens våra skyddade naturområden var säkrade, och där till och med delar av nationalparkerna var hotade. I Stockholm, där en stor del av elenergin används lyser större vindkraftsetableringar med sin frånvaro. Vi har en gigantisk skärgård som mycket väl kan utgöra grund för exploatering av fossilfri energiproduktion. Då slipper vi också långa transport av el i form av högspänningsledningar som också påverkar naturmiljön negativt.

Jag tycker att fäbodbonden Per Lundberg sätter fingret på det dilemma som vi nu på allvar måste ta tag i, en utvecklingsmodell som snart ingen av oss kommer att överleva

Ett fjärde skäl att reflektera över vad de lagstadgade tillståndsprocesserna och de demokratiska processerna representerar, är i relation till den totala exploateringen av naturen. Vi ser det kanske tydligast i områden som Amazonas där skog fälls för att röja plats för köttproduktion, flistillverkning, odling av energigrödor och som råvara till olika industrier. Till detta ska läggas byggnation av ett storskaligt vägnät, kraftverksdammar, gruvdrift, pipelines för olja, gas och dricksvatten, kraftledningsgator, bosättningar som några exempel. Omfattningen av dessa exploateringar påverkar också klimatet, som blir allt torrare, vilket nu visar sig i ökat antal bränder. Till detta ska läggas ökade föroreningar, utplåning av arter samt hotade bosättningsområden för urbefolkningarna.

Även på svensk lands- och glesbygd pågår eller planeras för en omfattande exploatering som påverkar levnadsförhållandena. Gruvor (inte minst jakten på viktiga mineraler som ska rädda världen), skogsbilvägar, skogsbruk, kraftledningsgator, skogsenergi och vindkraftsexploatering är några svenska exempel. Det som är gemensamt för folk i Amazonas och i våra svenska glesbygder är att deras intressen tvingas stå tillbaka för den överkonsumtion som framförallt drivs fram i världens storstadsområden. Här finns huvuddelen av konsumtionspengarna!

Summa summarum; i den utvecklingsmodell - som vi alla är mer eller mindre en del av – finns också Prästlönetillgångarna. Visst kan man tänka sig att de investeringar som kyrkan gör också innebär att fler vindkraftsverk byggs. Men det rättesnöre för framtida investeringar som man för fram i biskopsbrevet om klimatet. ”Låt en teologiskt reflekterad syn på skapelsen prägla den ekonomiska förvaltningen av aktier, skog och mark för att minska klimatpåverkan och påskynda klimatomställningen.” måste noga analyseras och debatteras. Denna håller inte hela vägen, enligt min mening.

Kyrkan borde ta ett steg tillbaka och fundera på om det pris som betalas av de som drabbas av natur-, kultur- och miljödegraderingen är värt det eller inte. Jag tycker att fäbodbonden Per Lundberg sätter fingret på det dilemma som vi nu på allvar måste ta tag i, en utvecklingsmodell som snart ingen av oss kommer att överleva.

Ulf Svensson

tidigare utredare av transporterna till den storskaliga utbyggnaden av vindkraften, för Energimyndighetens och Trafikverkets räkning

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips