Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt/ Rovdjursdebatten: Vi måste ha balans i vargskogen

Annons

Vargpolitiken är synnerligen infekterad och har varit så redan från starten på 1970-talet. Det pågår mycket inom detta område och jag skulle önska att någon granskande journalist vågade ta tag i denna så heta potatis. Men hittills har ingen vågat sig på detta ämne. Rättsväsendet är nitiskt och tar till även olagliga medel när det finns en misstänkt vargjägare, och resurser sätts in som om det vore ett terrorbrott.

Jag fick igår reda på genom de lokala nyheterna i Gävleborg att det i mitt område finns en vargflock på minst 13 individer. Kanske fler. Det var så spännande och goda nyheter. Ett så stort vargrevir har man inte funnit innan.

Jag är inte varghatare men jag är inte heller vargreligiös

Inte ett ord nämndes om hur det känns för oss som har tamboskap i området, eller vill vistas i den skog som vi bor i, med eller utan hund. Jag har även träffat på så många människor i min kommun som slutat helt att plocka bär i skogen, det finns också mycket rik björnstam.

Jag är inte varghatare men jag är inte heller vargreligiös. Jag förstår inte att vargen skulle vara så exotisk och upphöjd över allt annat.

Jag är en verklig djurvän och värnar om alla djur. Men när det blir ett samhällsproblem måste vi kunna prata om vad det ställer till med och finna en lösning på det hela.

Idag vågar jag mig inte ut med mina djur på en skogspromenad. Jag vet att föräldrar inte vågar låta sina barn stå och vänta på bussen och jag har hört från jägare i området att det inte finns älg i skogen längre. Själv äger jag skog och på min mark har jag inte sett vare sig älgspillning, skadad nyskog eller andra spår efter älgen - på två år.

När man hör att det finns en flock på minst 13 individer i området, som dessutom har svårt hitta föda, ja då är det inte roligt längre.

Jag tycker också att det borde vara en demokratisk rättighet att ha djur i hägn. Varför får aktivister så stor talan i media? Är det dessa åsikter som styr? Vi borde ju vara många som har motsatta åsikter.

Kanske kan det vara så att det är de stora statliga skogsbolagen som inte vill ha älg som sätter agendan för vad som är okej att tycka. Kan det vara så att det ligger vinstintressen i att älgstammen minskar?

Ingen från glesbygden får någon större talan. Jag är, som jag skrev en djurvän och jag bor på landsbygden för att kunna ha mina djur.

Men vem styr egentligen när det gäller vargbeståndet?

Jag kan citera en djurrättsaktivist som förklarade för mig att det var inte varg jag skulle vara rädd för, det var ett totemdjur, medan däremot människor som jag mötte i skogen kunde utgöra en fara.

Är det där vi är?

Maria-Therese

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips