Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Så länge landstinget inte fungerar kommer jag nyttja min privata sjukvårdsförsäkring

Jag vill att alla ska förstå att så länge vården som erbjuds (eller snarare inte erbjuds) via landstinget Dalarna, där det mesta i sjukdomsväg kan tillskrivas vara ångest, så kommer också privata sjukvårdsförsäkringar att fortsätta finnas, skriver debattören Malin Eriksson.

Den 6 april skrev Göran Greider i ledaren om att det är helt rätt att beskatta privat sjukvårdsförsäkring. Texten inleds med ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen där sista meningen lyder ”Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”. Underförstått vidare i texten är Greider inte heller så väl inställd till dessa privata sjukvårdsförsäkringar.

LÄS OCKSÅ: Greider: Helt rätt att beskatta privat sjukförsäkring!

Jag lever själv efter principen att alla människor är likadana. Mer eller mindre smarta, mer eller mindre driftiga, men i utsatta situationer är vi alla likadana. Självklart tycker jag att man ska få tjäna pengar. Men jag tycker också att om man har det lite bättre så kan man dela med sig till de som har det lite sämre. Av olika anledningar blir folk sjuka och/eller hamnar i ofrivillig arbetslöshet.

Varför skulle jag vara i ett större behov av vård och hjälp bara för att pengarna finns? Jag är ju i grund och botten samma människa som växte upp i ett miljonprogramområde i Borlänge.

Ett moraliskt dilemma som jag har är det här med privatiseringar inom vården och enskilda personer som tjänar pengar på människors olycka. Min grundprincip är att alla ska ha rätt till samma vård, mottagande, förståelse och specialistvård – genom sitt landsting. Man ska inte kunna betala sig förbi någon kö någonstans eller betala för specialister på egen hand. Och vet ni vad jag har gjort? Jag har betalat för specialister och mer eller mindre har jag också betalat mig förbi köer för att få hjälp och vård.

Nu kan det ju tolkas som att jag är otacksam över de privata försäkringar som jag har via mitt jobb. Tvärt om! Jag är så himla glad att jag hade möjligheten! Annars hade jag förmodligen inte fått hjälp än i dag och då hade jag antagligen inte levt.

LÄS OCKSÅ: Landstingsråden: Framtiden ser ljus ut för Landstinget Dalarna

Men det stör mig. För vad gör mig till en bättre människa bara för att jag kan betala för att få hjälp? Varför skulle jag vara i ett större behov av vård och hjälp bara för att pengarna finns? Jag är ju i grund och botten samma människa som växte upp i ett miljonprogramområde i Borlänge där min mamma sa att jag bara fick ta en frukt eftersom vi inte hade råd med mer och där polisen var hos grannarna flera gånger i veckan för att det var alkohol- och drogmissbruksbråk och där det hos andra grannar förekom misshandel. Eller kompisen lite längre bort som blev slagen av sin alkoholiserade pappa eller den lilla söta tjejen i ett annat hus där föräldrarna hade drogproblem och hon alltid var lortig och luktade bajs… VAD gör mig till en bättre människa idag för att pengar till privat vård finns nu och inte då?

Så länge vården som erbjuds (eller snarare inte erbjuds) via landstinget ser ut som ovan där det mesta i sjukdomsväg kan tillskrivas vara ångest, så kommer också privata sjukvårdsförsäkringar att fortsätta finnas.

Varför nyttjade jag då denna försäkring om jag nu tycker att det är så förkastligt? Jo, i samma tidningsnummer som Greiders ledare så fanns ett reportage om Gagnefs vårdcentral där en kvinna sökt för magbesvär men inte blivit hörsammad. ”Trots flera påstötningar har ingen hört av sig” står det. Jag har varit i kontakt med samma vårdcentral för hjärtbesvär. Själv fick jag bemötandet att ”Jaså, du har lite hjärtklappning!” och ”Den där stressen lär du göra något åt, den sitter bara i ditt huvud” och ”Vad vill du att en läkare ska göra för dig då? Ska hen sjukskriva dig? Jag menar, då får du ju inga pengar! Försäkringskassan är då så besvärliga att ha att göra med.” Jag blev skickad till en psykolog som inte förstod vad jag gjorde där och läkaren själv fick jag aldrig träffa. Vi talades bara vid i telefon.

LÄS OCKSÅ: Vänsterpartiet: Sjukvården måste finansieras och det ska göras rättvist

Ett halvår senare var jag mer eller mindre handikappad eftersom hjärtat levde sitt eget liv vad jag än gjorde, varför jag hörde av mig igen. Då fanns visst en remiss skickad till kardiologen i Falun, men den hade visst också slarvats bort. Själv kände jag att om jag inte skulle få hjälp här och nu så skulle jag dö – eller hamna på psyket för att jag höll på att bli galen. Där och då kom jag också på att jag kanske hade en privat försäkring jag kunde nyttja.

Efter första telefonsamtalet fick jag komma till en kardiolog redan dagen efter. Denne kardiolog förstod genast vad mitt problem var och efter ett par undersökningar fick jag en akut remiss till Arytmicenter på SÖS i Stockholm. Samtidigt som jag fick en tid för min första hjärtoperation i Stockholm fick jag en tid till kardiologen i Falun där jag skulle få hämta ut ett så kallat tum-EKG som man håller i handen när man känner av sina besvär. Inte ens ett långtids-EKG fäst på kroppen skulle jag få via mitt eget landsting. Mitt hjärtfel var dolda ledningsbanor och de syns inte på ett vanligt EKG. Det fanns allstå en risk att de inte skulle ha hittat något fel. På SÖS hittade de ett kluster av ledningsbanor som täckte en kvadratcentimeter stort område i ena hjärtväggen.

LÄS OCKSÅ: Brännström (L): Landstingets överskott inget bevis för att man är på rätt väg

Jag har också en bekant som under många års tid levt med oerhörda smärtor i sitt ena knä. Trots otaliga läkarbesök har hon fått smärtstillande, fått höra att hon är lat och att hon nog var deprimerad. Efter tio år konstaterades att hon hade en cancertumör i knäet… Hon har ingen privat sjukvårdsförsäkring. En annan bekant har en diagnostiserad tarmsjukdom och fick en ny medicin utskriven varpå han fick allvarliga biverkningar och akut fick åka in till Falun. Läkarens utlåtande var att det nog inte bara berodde på medicinen utan också på att han nog hade ångest, annars hade inte reaktionen varit så stark. Han har inte heller någon privat sjukvårdsförsäkring.

Jag skulle kunna hålla på länge, men det jag kom fram till här om dagen när jag läste tidningen är att jag respekterar och accepterar alla människors olika infallsvinklar på hur just de vill att deras samhälle ska se ut. Så länge de är ödmjuka inför andra människor. Men då vill jag också att alla ska förstå att så länge vården som erbjuds (eller snarare inte erbjuds) via landstinget ser ut som ovan där det mesta i sjukdomsväg kan tillskrivas vara ångest, så kommer också privata sjukvårdsförsäkringar att fortsätta finnas. Förmånsbeskattade eller inte. Erbjuds man möjligheten kan man som sagt betala och få hjälp för det verkliga problemet och inte bara ångesten. För att människor med pengar är lite bättre?

Malin Eriksson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel