Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Släpp fram tankar om en bättre framtid

Tack till Göran Greider och Stefan Sundström som skriver om behovet av en "Green New Deal" efter corona i Dala-Demokraten den 31 mars!

Vi vet mycket litet om hur samhällena kommer att se ut när det värsta är över. Men många har redan lärt sig att vård, skola och omsorg minsann inte är en tärande sektor. Samhällena måste växa ihop igen och respektera vad de olika delarna gör. Vi bör se över vilka konkreta utvecklingslinjer och idéer som kom efter tidigare stora kriser – liksom sådana som redan finns, men inte beaktats.

Under mellankrigstiden undertrycktes tyvärr många positiva idéer som sedan fick blomma ut först efter Hitlers krig. Nu borde man snabbt släppa fram tankar om en bättre framtid, tankar som redan finns.

Som ett enkelt exempel, något som engelsmannen Jackson och kanadensaren Victor har länge pläderat för:

- Mer skatt på utsläpp - och mindre på arbetsinkomst

- Fler jobb i offentlig välfärd - och mindre privat konsumtion

- Ta ut frukterna av teknisk utveckling i form av fritid- i stället för konsumtion

En medborgarlön för alla i arbetsför ålder är likaså en möjlig, unik lösning i en unik kris

Slopa tillväxt som alltings mål.

När det gäller global, regional och nationell beskattning bör man ta vara på fransmannen Thomas Pikettys rön. Börja utprova dem tillsammans med "Tobinskatt" som medel för ökad global jämlikhet. Elintensiv industri liksom mycken annan tillverkning, belysning, vitvaror med mera, kan nu drivas av förnybara energikällor. Sol och vind utvecklas starkt i Sverige, där vi har vattenkraften som bas i ett energisystem som exporterar el i stor skala. Vi har resurser att i stål- och betongindustrin investera i vätgasprocesser i stället för kol.

Transportsektorn kan satsa på el- och elhybridbilar samt biogasfordon. Detta kan nu få ett naturligt genombrott, förutsatt att den politiska viljan finns.

Flera svenska sätt att närma sig de mer långsiktiga problemen finns också. Ett representeras av forskaren Christer Sanne. Basen i hans resonemang är det han kallar ”allmänningar”, med utgångspunkt i Barnes och Sterns resonemang om utsläppsrätter (som i längden visat sig vara rätt ineffektiva).

Den viktigaste allmänningen skulle gälla naturresurserna, som borde skötas av självständiga stiftelser, i sin tur initierade av det politiska systemet.

Dessa stiftelser konstrueras så att de arbetar långsiktigt över flera generationer och har tydligt mandat och självständig ställning, nästan som oavsättliga domare. Långsiktigheten betyder att udden riktas mot politikerna, inte mot folket. Det visas av att avkastning delas ut - kanske årligen till alla medborgare, och denna betraktas som avkastning på delad egendom. Det skulle vara på samma sätt som arvingar lyfter en arbetsfri inkomst.

Här kan inledningsvis en fond byggas upp för att användas i kommande kriser. För coronakrisen är säkert inte den sista. Liknande tankar kan gälla arbetets fördelning och rätten att dela tiden mellan arbete och fritid. Basinkomst, en medborgarlön för alla i arbetsför ålder, är likaså en möjlig, unik lösning i en unik kris. Betalas via staten, ingen välgörenhet!

En återreglering av kapitalet borde nu vara möjlig i en värld där allt flera vill begränsa de superrikas och skatteparadisens verksamhet. Ett grepp kan gälla det kringflytande kapitalet vilket till stor del är anställdas pensionsfonder. Är det inte bättre att behålla kontrollen över dessa och använda dem för att främja den lokala ekonomin - hellre än att låta kapitalet växa på en global kapitalmarknad? Lägre avkastning vägs upp av lokal utveckling och välfärd.

Tesen att välfärdstjänster inte förutsätter ekonomisk tillväxt, borde nu gälla. Dessa byggs ut om vi är beredda att öka andelen av samhällets resurser till dessa sektorer.

Så var åsikten redan långt före coronakrisen. Allmänt önskades fungerande vård, skola och omsorg framför mer privat konsumtion. Dessutom bör man äntligen beskatta det vi inte vill ha.

- Grön skatteväxling införs, bort med onödig användning av naturresurser

- Grön subventionsväxling som stöttar nya energi- och trafiksystem

- "Lyxskatter” skulle dämpa statusjakten i konsumtionen

- Fordonsskatter som styr mot renare bilar, och framför allt, kollektivt använda fordon

- Massiv beskattning av internationellt flyg och sjöfart för att skära ner stora utsläpp.

(Varför tilläts flyget öka mellan 2,5 och 3 gånger i volym åren 2002-2018?)

Här bara några exempel på idéer som borde fått genomslag för länge sedan. Missa inte chansen som 2008, utan ta chansen att koppla loss från det fossila samhället. Dessa förslag finns i några framtidsscenarios som blivit aktuella mycket tidigare än jag trodde. Låt oss lära av dessa innan nästa stora katastrof är ett faktum.

Erik Eriksson

samhällsdebattör

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips