Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Staten blir allas vår räddare när övrigt sviker

Annons

I skrivande stund råder en "coronahysteri" i hela landet. Människor som är oroliga för sig själva, sina nära och kära. De bunkrar mediciner, köper toalettpapper och tömmer matvaruhusen på konserver. Jag vill inte på något sätt förringa deras känslor, eller vara den som säger vad som är rätt eller fel.

Jag funderar också många gånger på hur saker kommer bli. Om vår beredskap är tillräcklig, hur flexibla och mottagliga vi är för okonventionella metoder och beslut. Det är mänskligt skulle jag våga påstå.

När experter och myndigheter hånas och hotas, polariseringen i samhället blir tydligare och mörkret låter breda ut sig så måste vi sätta ner foten

Jag tänker på alla de som jobbar inom vården som kommer att få ta ett väldigt stort ansvar för oss andra. Jag tänker självklart på hur detta kommer slå mot vår ekonomi på sikt. På alla barn som inte förstår varför vi vidtar vissa åtgärder för deras skull på bekostnad av deras fritidsaktiviteter och annat. På alla våra äldre som nu får uppleva en större ensamhet (av omtanke) och oro då de faktiskt är de som kan drabbas värst.

Det blir tydligt att vi i stunder där vi känner maktlöshet och oro tar till oss beteenden och åsikter vi annars troligtvis inte skulle ha. Men det måste finnas en gräns för hur långt vi får gå. När experter och myndigheter hånas och hotas, polariseringen i samhället blir tydligare och mörkret låter breda ut sig så måste vi sätta ner foten. Vi måste mana till tillit. Tillit till de som gör bedömningar om hur vi som land ska gå framåt i detta. Tillit till att det är genomtänkt och med vårt bästa i centrum.

Något som fascinerar mig är hur tydligt det blir att de som i normala fall företräder en marknadsliberal syn på hur samhället skall vara organiserat nu basunerar ut hur viktigt det är att staten tar ett samlat grepp.

Borta är resonemangen om att fortsätta avreglera och sälja ut vårt gemensamma. Nu säger man istället att staten skall vara garanten för vår trygghet och stå för grundläggande infrastruktur. Staten ska ta ansvar, vara vägledande och göra oss trygga.

"Vi ska bara fokusera på att leverera det som är välfärdens kärna", "staten ska inte konkurrera med den öppna marknaden", "marknaden löser alla våra problem"... Dessa rader känns inte jätteaktuella just nu.

Det är i sig både lustigt men också en aning målande. Viruset gör ingen skillnad på människor. När människor inser att ens köpkraft eller klasstillhörighet inte har någon betydelse då tillgången till livsnödvändiga mediciner försvåras när man inte har en större kraft bakom sig. När ens pengar och individuella initiativ eller ansvarsförmåga kan inte trolla fram det man behöver. Staten blir allas vår räddare när övrigt sviker.

"Sent skall syndaren vakna!"

Viruset gör ingen skillnad på människor. Det ska staten och samhället heller inte göra

För mig som socialdemokrat är det i alla lägen viktigt att lyfta fram vikten av ett starkt samhälle. Inte bara när det krisar. Vi är alla beroende av att samhället håller ihop i alla delar av vårt land. Att sjukvården fungerar, att tillgång till läkemedel finns, att man får vård efter behov, att infrastrukturen är robust, att barn och unga får tillgång till en likvärdig skola och att man känner sig trygg som medborgare.

Det är viktigt att samhället finns där för oss när vi behöver det, var än vi befinner oss i livet och vilken klassbakgrund vi än har. Viruset gör ingen skillnad på människor. Det ska staten och samhället heller inte göra.

Jag tänker att denna situation som på många sätt är besvärlig och oroande ändå för med sig något gott. På flera ställen ser jag hur människor hjälps åt. Sociala medier fylls av olika grupper som vill stötta och hjälpa till med handling och annat. Som manar till lugn och sammanhållning. Som vädjar till de som bunkrar mediciner att tänka på de som verkligen är i behov av det. De vädjar efter solidaritet, och det är hoppfullt.

Roza Güclü Hedin (S)

Riksdagsledamot från Falun

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips