Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ta vara på möjligheterna till omställning

Jag tittar upp mot den klarblå himlen med sina mjukt fluffiga moln. Flygplanens kondensstrimmor som annars rutar in himlen i oregelbundna polygoner lyser helt med sin frånvaro och lämnar himlavalvet utan gränser.

Från rymden visar satelliternas bilder att de färgstarka mönster som visar koncentrationen av kväveoxider över storstäder i Kina och Italien, har krympt ihop till små obetydliga nästan transparenta fläckar. I Venedigs annars så grumliga kanaler kan man nu tydligt se småfisk i stim simma runt i kristallklart vatten. I Peking, New Delhi och Los Angeles har smogen skingrats och fram träder klara bilder av städerna i deras fulla vidd och djup. I Adelaide har känguruer intagit de folktomma gatorna och i London har getter tagit över parkerna när kusten lämnats klar.

Dessa makalösa förändringar har kunnat ske på bara ett par månader och visar på den starka drift som finns i naturen att befrukta och skapa bördiga miljöer för alla former av biologiskt liv. På samma gång kan vi samtidigt bli varse hur kraftfullt vi människor idkar rovdrift, inkräktar på naturen och tränger undan det som inte anses gagna oss. Det manar till eftertanke.

Ett litet virus har övermannat oss och satt stora delar av världen i karantän vilket resulterat i ett andrum; ett andrum för naturen att återerövra en liten del av det som invaderats av människan.

Ett virus som inte ens betraktas som en fullständig livsform har intagit oss och förlamat stora delar av den samhälleliga verksamhet vi kallar ”civilisation”. Romarna införde detta begrepp för den högre samhällsordning de ansåg sig skapa och som avvek från andra betraktat primitiva kulturers barbari. En barbarisk viruskultur utmanar vår hegemoni och ställer hela civilisationen på vänt i beredskapsläge. Här hjälper inga arméer, inga intriganta underrättelsetjänster, avancerade robotvapen eller sofistikerade cyberförsvarssystem. Istället mobiliseras nu alla resurser i högteknologiska laboratorier för att på mikronivå få fram vapenarsenaler i form av raffinerade läkemedel och ett vaccin som kan överlista och övermanna den så effektivt förödande fienden.

Simultant med människans febrila kamp för att finna en bot, ett vaccin, som kan hejda fiendens framfart och låta oss återgå till det "civiliserade" tillväxtskapande samhällsmaskineriet, kan man få en vision av coronaviruset som en form av vaccin mot människans rovdrift och ödeläggelse av naturen.

Den nedstängning som rått i många europeiska och asiatiska länder under ett par månader håller nu långsamt på att lättas upp och hjulen i samhällsmaskineriet förväntas åter börja rulla så smått på nytt. Enorma stimulanspaket utlovas för att få fart på världens ekonomier igen så att tillväxttappet så fort som möjligt kan återhämtas. Men vad är det egentligen som förlorats som så desperat måste återerövras?

Vissa länder i Latinamerika bedöms redan ha kastats flera decennier tillbaka i tillväxtkurvan och en utbredd fattigdom befaras för miljontals latinamerikaner. Men har det plötsligt uppstått matbrist eller brist på produktionsmedel i dessa länder? Nej det som skett är att anställda i restaurang- och servicenäringar förlorat sina jobb och i princip hela den informella ekonomin har blockerats av utegångsförbuden samtidigt som sociala trygghetssystem är bristfälliga eller saknas helt. Detta har inneburit att mängder av människor därför helt enkelt saknar pengar. Det är alltså inte i första hand en brist på matvaror som gör att människor i dessa länder svälter, utan det är själva ekonomin som har kapsejsat. Det finns inget att köpa maten för hos en stor del av befolkningen.

Ekonomi är i grunden proceduren att hushålla med ändliga resurser. I större bemärkelse är ekonomi också proceduren att fördela resurser inom en befolkning. Den kapitalistiska ekonomin bygger på vissa principer för hur denna fördelning skall gå till och vad som skall anses ha värde och hur detta skall viktas. I dessa principer ligger också en inbyggd förutsättning att produktion i sig skapar värde och att detta värde hela tiden behöver ökas. Detta har gjort att värdeskapandet blivit ett ändamål i sig och att detta värde genereras av efterfrågan även om något egentligt behov inte behöver finnas från början. Finns inte behovet kan efterfrågan frambringas genom marknadsföring så att det uppstår ett skapat behov. På detta sätt kan något från början värdelöst bli eftertraktat och få ett värde. Problemet är att resurserna som all denna produktion av alstrade värden kräver är ändliga. Själva produktionsprocesserna hotar också att föröda miljön genom rovdriften av naturresurser och utsläpp av skadliga ämnen.

Trots medvetenheten om detta hos de flesta och en underliggande insikt om att mycket av det som konsumeras egentligen inte behövs, föreställer vi oss att dessa förhållanden inte går att förändra därför att de ekonomiska principer vi anammat inte kan ruckas på och de ekonomiska lagarna inte tillåter det. Att tänka hållbart anses naivt därför att man då inte förhåller sig till de principer som styr vår ekonomi, som att ständig tillväxt är en förutsättning för vårt välstånd.

Coronapandemin har visat att vissa saker faktiskt är möjliga som ingen skulle ha kunnat tro för bara några månader sedan

Men lika naivt som detta, skulle i slutet av november förra året ha varit att säga att hela länder skulle stänga ner och att princip all flygtrafik och resande mellan länder skulle stoppas i början av detta år. Lika naivt skulle det också vara att säga att renodlat kapitalistiska ekonomier skulle sätta all sin tillit till statsapparaterna för att få företagen att överleva. Coronapandemin har visat att vissa saker faktiskt är möjliga som ingen skulle ha kunnat tro för bara några månader sedan.

När nu regeringar pumpar in enorma belopp för att rädda sina nationers ekonomier skulle det finnas en enorm möjlighet att som ett första steg styra bidrag efter en hållbarhetsprincip för att inte riskera att åter fastna i ett ännu mer låst ekorrhjul för att återställa tillväxtsiffrorna. Vi kommer annars inom kort att tvingas till ännu större räddningspaket för att få samhällen att överleva i den stundande klimatkrisen.

Sverige har vågat gå en egen väg i strategierna för att hantera smittspridningen och dess effekter på samhället. Sverige skulle nu också kunna gå före i en egen väg i den ekonomiska återställningen, som inte med nödvändighet skulle behöva vara till en liknande situation som innan coronapandemin. Det skulle nu om någonsin kunna finnas en möjlighet att gå mot mer av kristallklara vatten, luft utan skadliga halter av kväveoxider och minskade koldioxidutsläpp. Detta genom att påbörja en omställning i detta läge genom att ställa krav på hållbarhetscertifikat för de som skall beviljas stöd och bidrag. Man kan göra det precis som man till slut valde att sålla bort företag som ger aktieutdelning från permitteringsbidragen. Tänk om Sveriges regering skulle våga driva denna linje med samma politiska och rationella mod som man av omvärlden tillskrivs när det gäller smitthanteringen.

Gunnar Smideman

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips