Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Utan glesbygd ingen stadsbygd

Annons

Att många mår sämre i glesbygden, med färre levnadsår än i många tätorter, är förvisso sant. Om detta skriver Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Institutionen Folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, i SvD Debatt den 26 augusti. Men sant är också att det är stor skillnad på förväntad livslängd från en stadsdel till en annan inom våra storstadsområden. Det kan skilja mer är tio år i förväntad livslängd vilket föranlett Regeringen att tillsätta en kommitté – en kommission för jämlik hälsa. Dessa hälsoklyftor har dessutom ökat på senare tid, om man ska tro på statistik från WHO, vilket gör att problemet är både komplext och intrikat.

Dyker man ner i statistiken kan man också finna att många yrken i glesbygden tidigare varit tunga kroppsarbeten inom skog, gruvor, stålverk och liknande. I många bruksorter har det också funnits stora hälsoproblem. Detta har säkert påverkat hälsostatistiken. Men även i våra storstadsområden finns grupper långt ner på samhällsstegen där hälsoproblematiken och ohälsotalen är höga som exempelvis vårdbiträden och inom omsorgsarbeten. Många mår säkerligen också allt sämre i många av de stadsdelar där kriminaliteten är hög och där skjutningar, hot och våld är vardagsmat.

Stefan Löfven understryker att våldet "begränsar människors frihet". Han kunde också lagt till att detta påverkar olika kommersiella inrättningar som restauranger, butiker, livsmedelsaffärer och liknande i dessa områden. Det finns också grupper på landsbygden som mår relativt bra och där förväntad levnadslängd är högre än den svenska genomsnittsåldern.

Utan gles- och landsbygd finns dessutom ingen fossilfri energi, inga livsmedel, inget byggnadsmaterial och andra material för vår så kallade hållbara utveckling

Sven Bremberg kommer till den sensationella slutsatsen att de pengar som Stefan Löfvens regering beslutat omfördela till glesbygden är bortkastade eftersom hälsoläget är relativt sämre här. Man kan ju också tänka sig att just dessa medel, som i sammanhanget är relativt små summor jämfört med mycket annat, kan förändra hälsoläget på gles- och landsbygd om de används strategiskt. Att glesbygden skulle vara ett område som ur miljösynpunkt skulle vara mindre hållbart eftersom man är tvungen att använda bil förstår jag inte alls. Tvärtom är det i städerna, som har de högsta lönerna i landet, som konsumtionsmönster utvecklas som är de minst hållbara. Det är här som hushållen köper flygresor, fritidshus och nya så kallade miljöbilar. Även i storstäderna körs allt fler kilometrar och det är i städerna som sårbarheten ökar dag för dag. Små störningar, som elavbrott, gör storstaden snabbt ohållbar vilket SVT-serien ”Nedsläckt land” klart påvisat. Utan gles- och landsbygd finns dessutom ingen fossilfri energi, inga livsmedel, inget byggnadsmaterial och andra material för vår så kallade hållbara utveckling. Min slutsats är att vi också ska investera i gles- och landsbygd för att få ett Sverige i hållbar balans.

Ulf Svensson, civilekonom Stockholm

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons