Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Var befinner sig egentligen socialdemokratin?

Löfven tycks nu, i och med januariöverenskommelsen, helt och hållet ha svalt det nyliberala betet, med hullingar och allt.

Tror han inte längre på den demokratiska socialismens reformarbete för att skapa jämlikhet och rättvisa? Det verkar dessvärre så.

Löfven pratar visserligen om det starka samhället och bevarandet av välfärden, men runt honom (och oss andra) krackelerar den. Diffust prat som lägger ut dimridåer skapar bara förtroendeförluster. Reella reformförslag lyser med sin frånvaro.

Vad har vi att hoppas på vi som fortfarande är sossar och inte låter oss förföras av SD:s förenklade världsbild

Vad håller man egentligen på med i sossarnas partihögkvarter? Analyserar man SD:s framgångar i opinionsmätningarna och tror att om man lägger sig så nära som möjligt kommer man att återerövra tappet från LO-medlemmarna?

Eller är man så stukade att man helt gett upp sina ideal och hyrt in konsulter för att anpassa partiprogrammet efter borgerligheten?

Vad har vanligt folk att förhålla sig till? Vi har sakta men säkert fått erfara att vi inte längre har råd med den välfärd som skämt bort oss i årtionden. Parallellt med att vi tvingas internalisera denna tragiska insikt, genomförs för de med de högsta inkomsterna, stora skattesänkningar. Och istället pekas invandring och flyktingmottagande ut som det stora dränaget i statskassan och orsaken till välfärdens förfall, en enkel och därmed populistisk förklaringsmodell över sakernas tillstånd. Den av övriga partier hårt marginaliserade Jimmie Åkesson har trots det sedan 2015 lyckats styra den politiska agendan utan att ha behövt visa korten i ett realpolitiskt sammanhang.

Kriminaliten, brott och straff samt migration, SD:s huvudfrågor, har kommit att bli de centrala i hela det politiska landskapet. Övriga partier, inklusive Socialdemokraterna, tycks nu alla tävla om en upplyst plats inne på repressionens dunkla bakgårdar.

Är detta vad folk behöver eller förväntar sig? Är det i första hand kriminaliteten, bombningar, gängskjutningar och flyktingmottagandet som är de främsta källorna till oro hos folket?

Är det inte att sjukvården saknar pengar och personal för att uppfylla sitt samhällskontrakt och att äldreomsorgen knäar av samma orsaker? Att skolan inte kan garantera att alla elever erhåller grundskolekompetens, eller att socialtjänsten och fritidsverksamheten inte har resurser att motverka konsekvenserna av utanförskapet i de socialt utsatta områdena? Att om man är, eller blir sjuk eller handikappad eller för den delen arbetslös, inte självklart längre kunna få tillgång till relevanta och lagstadgade stödåtgärder? Att samhällsservicen minskar och att den socioekonomiska klyftan ökar mellan stad och landsbygd? Eller att inte veta om min framtida pension kommer att räcka till för en dräglig tillvaro på ålderns höst.

Sammantaget skapar allt detta verklig oro och otrygghet. Tänk om man kunde få se och höra våra politiker med samma kraft och beslutsamhet ta sig an välfärdens oroshärdar som man nu tillägnar Lag och ordning.

Jovisst, alla pratar om välfärden, väl medvetna om att den oroar folket, men när borgarna, L, C, M, Kd och Sd tar upp frågan klingar det falskt.

Sjukvården, äldreomsorgen och skolan är områdena som ges störst uppmärksamhet men här uppstår en systemkonflikt. Rörelsekapitalet tycks begränsat, nyemission i form av skatteintäkter är inte aktuellt, snarare tvärt om och då återstår effektiviseringar i verksamheterna och transfereringar från andra viktiga samhällsfunktioner. Försvaret och polisen undantagna. Personalen inom sjukvård, äldreomsorg och skola går redan på knäna så bevare oss för ytterligare effektiviseringar.

Dessutom bär de borgerliga företrädarna på en naiv föreställning om att ytterligare privatisering av verksamheterna och försäkringssystemen kommer att kunna lösa framtidens växande behov av vård, omsorg och en förbättrad och rättvis skola.

Så Löfven, vad har vi att hoppas på vi som fortfarande är sossar och inte låter oss förföras av SD:s förenklade världsbild? Vad kan vi hoppas på, vi som stängt dörren till höger men fortfarande håller den till vänster öppen? Stefan Löfven, du måste nog ge oss något att hoppas på i god tid inför nästa val för att hålla partiet flytande och stoppa läckaget såväl till höger som vänster. Gör partiet relevant igen!

Kjell Klevbom

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips