Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vargjakt är ineffektivt

Annons

Med tanke på den ledande doktorinen IPM (Integrated Pest Management), ter sig vargförvaltningen bakåtsträvande och ytlig. Förvaltningen borde bli mer professionell och integrera flera olika insatser i en logisk åtgärdstrappa, där förebyggande aktioner utgör själva grunden.

Om vi ska skydda tamdjuren behöver vi tänka längre än vargjakt

Det mest centrala inom professionell skadedjurskontroll är förebyggande arbete.

För att arbeta hållbart används arbetssättet IPM som är en ekosystembaserad strategi som fokuserar på långsiktig prevention av skadeorganismer genom en kombination av tekniker.

Istället för att bara döda djuren som syns för tillfället, handlar det om att se miljöfaktorer som påverkar skadedjurens möjligheter att frodas. Idag är IPM ett ledande sätt att jobba med alla typer av skadeorganismer, stora som små.

I Sverige används metoden flitigt, men det finns områden där den ännu inte anammats, exempelvis inom vargförvaltningen. Det är synd, för varghanteringen behöver verkligen den långsiktighet och breda verktygslåda som IPM erbjuder.

Från ett skadedjursperspektiv är vargarna skadedjur i situationer där de skadar mänskliga egendomar, vilket uteslutande handlar om skadade eller dödade tamdjur.

Vargdödade älgar är inte skador på mänsklig egendom utan handlar om naturlig predation. Det skyddsvärda i arbetet med vargar är alltså tamdjuren.

Det som föranleder skador, själva problemet, är vargar i djurhagar. Enligt IPM är den bästa långsiktiga strategin att stoppa ett problem innan det startar genom att exempelvis blockera skadedjuret. Detta kan utföras genom fysisk kontroll i form av inhägnader runt djurhagar. Rovdjursavvisande elstängsel är effektiva och ger i de flesta fall ett långsiktigt skydd. I andra länder används också biologisk kontroll genom tränade hundar och vallande människor som övervakar tamdjuren. Detta har dock representanter från somliga myndigheter i Sverige snorkigt avfärdat med "det funkar inte här".

Ett annat exempel på en teknik inom IPM är mekanisk kontroll. Inom den svenska varghanteringen används sådan teknik i form av jakt, i dagsläget genom undantagsjakt. I termer av att långsiktigt skydda tamdjuren har dessa jakter dock inget vidare utfall och det finns framförallt två orsaker till det. För det första, jakten används när problem dyker upp istället för som ett kompliment på ett grundarbete som på allvar syftar till att förebygga problemen. Låt mig utveckla. I ett värgtätt område ersätts en skjuten varg omgående av en ny varg (Frank, 2015), vilket leder till ytterligare jakt. För att öka tidsperioden som tamdjuren är skyddade efter en jakt behöver vargarna stängslas ute från djurhagar i högre utsträckning än vad som sker idag.

Nu kanske somliga tänker: ja men istället för att stängsla, skjut bara fler vargar! Ja, ponera att man ökar jakten genom så kallad zonering där vargbestånden hålls på låga nivåer i tamdjurstäta områden, så dröjer det inte särskilt länge innan förvaltningen stöter på patrull.

Jag pratar om den andra anledningen varför vargjakt är ineffektivt, nämligen villkoren för jakt. Med Sveriges minimala legala utrymme för jakt är det helt enkelt inte möjligt med zoneringsjakt.

Om vi ska skydda tamdjuren behöver vi tänka längre än vargjakt och på allvar integrera förebyggande åtgärder i förvaltningen. Den rådande normen att hålla nere vargstammen till ett visst antal individer är en felprioritering. Vi behöver förstå att vid ett bristande skadedjursarbete kan 300 vargar göra mer skada än en långsiktig bra förvaltning av 600 vargar!

Anonym skadedjurstekniker

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips