Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vilka intressen företräder företroendevalda ordförandena i Mellanskog, Dalarna?

I en debattartikel i Dala-Demokraten 10 juli, konstaterar debattörerna att ”Vi skogsägarna levererar livsviktiga värden till samhället” och som man menar är skogens och markens upptag av koldioxid. Alldeles riktigt och det är just dessa livsviktiga värden, som samhället och skogsägarna till en stor del snuvas på. Skogens förnyelseförmåga och växande utgör detta livsviktiga värde som är svårt att greppa och bedöma, men kan approximeras med upptag och utsläpp av ton koldioxidekvivalenter/ha. Skogens taxeringsvärde utgörs av ett antal ha skogsmark och värdet av 1 skogskubikmeter (m3sk/ha). Övriga mark är 0 värd.

För den enskilde skogsägaren är den enda möjligheten till ekonomiskt utbyte av sin skog är låta avverka några kubikmeter skog och sälja virket och få betalt efter antal m3 fub, kubikmeter fast mått under bark, med diverse avdrag. Få enskilda skogsägare är i dag den egentlige skogsbrukaren på sin egen skog. Vanligast är att man överlåter åt någon köpare som ombesörjer allt. Det egna beslutsområdet är för de flesta begränsat till: avverka eller inte. Det innebär till exempel att hållbart skogsbruk blir allt svårare för den enskilde på de många mindre skogsskiftena och än svårare blir för nästa generation skogsägare som ska ta över efter dagens ett allt mer ålderstiget skogsägarkollektiv, men som också har ett längre perspektiv på skogen och skogsbruket än dagens genomkapitaliserade skogsindustrikomplex.

Få enskilda skogsägare är i dag den egentlige skogsbrukaren på sin egen skog. Vanligast är att man överlåter åt någon köpare som ombesörjer allt.

Men klimatkrisen ändrar på allt, inte minst hur vi måste se på skogen inte bara i Dalarna utan också globalt. Skogsbruket måste ställas om och fokus flyttas från virkesproduktion till maximering av koldioxidupptag och att hållbarheten garanteras för flera 100 års cykler framåt.

Vi, riksdag, regering och vi alla andra, har förbundit oss att leva upp till målen i Parisavtalet om mindre än 2°C uppvärmning och helst bara 1,5°C. Men skogsnäringen tycks mena att man gör tillräckligt och kan köra på som tidigare. Utvecklingen hittills visar att Sverige inte kommer att nå målet 2030 för de territoriella utsläppen av koldioxid. Med en minskad årlig avverkning om 20-30 milj. m3sk skulle man få ett bidrag som gör målet möjligt att nå.

Minskad avverkning drabbar mest de enskilda skogsägarna eftersom de svarar för drygt 60% av den avverkade volymen. Hur de ska kompenseras är givet. Det finns ett pris på utsläpp av CO2 i vissa fall kallad koldioxidskatt. Det omvända värdet av denna kan kallas kompensation för utebliven avverkning eller Upptag av växande skog och förvandlas till kronvärde med samma belopp som till exempel en CO2-skatt. Hur detta ska gå till är politikens sak att fixa.

Hur detta ska gå till är politikens sak att fixa.

Här har Mellanskog och andra skogsägarorganisationer en uppgift att driva på politikerna. En typ omvänd koldioxidskatt är också nyckeln till hur man ska se på ersättningar för avsättningar till miljövärdefulla områden och brukande för våtmarker etcetera. Då skogsägarorganisationerna i huvudsak har tagit över som de aktiva skogsbrukarna bör de också verka för att deras huvudmän också får sin individuella del av den omvända koldioxid skatten.

Björn Magnusson, Socialdemokrat i Vansbro

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips