Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debattreplik: "Att döda är inte att skydda"

Ulf Löfgrens replik på vår debattartikel ”Stoppa slakten!” (Dala-Demokraten 22/7) ger oss en välkommen möjlighet att besvara ett par av de vanligaste invändningarna mot veganism och djurrätt. Löfgren framför, så som vi förstår det, i huvudsak två olika argument: för det första att kött är människans naturliga föda och för det andra att den ideologi som ligger till grund för vårt ställningstagande är extrem. Vi ska bemöta dessa i tur och ordning.

Löfgrens version av ”kött är naturligt” låter så här: människor är ”ämnade att äta animalier”, kött är den ”lämpliga” kosten för människor. Vad detta betyder är oklart. Det kan knappast betyda att människor behöver äta animalier för att leva friska och långa liv; det finns gott om vetenskapliga bevis för att en växtbaserad kost är minst lika hälsosam som en animaliebaserad. I själva verket pekar de största studierna som jämför de två kostvalen ut stora hälsovinster med den förstnämnda. Någon ”bristkost”, som Löfgren skriver, är alltså inte vegankosten, även om han har rätt i en sak: veganer gör bäst i att tänka lite extra på B12 – antingen genom att ta tillskott eller välja B12-berikade produkter (som det finns gott om). Men detta att vara extra uppmärksam på olika vitaminer eller mineraler är inget utmärkande för veganer. Också animaliska produkter är på goda grunder berikade och många människor behöver oavsett kost ibland tillföra lite extra D-vitamin, kalcium eller järn.

Har människan köttet, som Löfgren påstår, att tacka för sin ”unika hjärnutveckling” och ”kulturella utveckling"? Vi känner inte till någon forskning som stödjer ett sådant påstående. Det låter inte heller så troligt; kött innehåller protein och fett, medan hjärnans bränsle, glukos, kommer från kolhydrater. Dessutom brukar antropologer specialiserade på människans tidiga historia istället peka på att människans hjärna utvecklades tack vare behovet av samarbete, till exempel nödvändigheten av att gemensamt försvara sig mot fiender. Hur intressant allt detta än är, spelar det knappast någon roll i sammanhanget. Vad exakt som satte igång den mänskliga hjärnans utveckling kan inte ge oss någon vägledning vad gäller våra kostval idag. Vi måste fatta beslut på andra grunder.

På vilket sätt är det extremt att önska att djurens lidande får ett slut?

Löfgren talar om ”extremismen i ert företag”, den ”extrema stadsmiljö” där veganrörelsen växer och vår ”kostextremism”. (Han uppfattar oss också som arroganta och vilsekomna, men det är mest retoriska rallarsvingar som vi lämnar därhän.) Låt oss dröja lite här. På vilket sätt är det extremt att önska att djurens lidande får ett slut? På vilket sätt är det extremism att ta avstånd från dödande av djur? Att förespråka en växtbaserad kost?

I en ganska trivial mening är det extremt. Det avviker rätt mycket från normen och hur vissa djur i vårt samhälle betraktas. Men vi är inte extrema i den meningen att vi använder vilka medel som helst – till exempel våld – för att nå våra mål. Faktum är att motståndet mot våld utgör själva grunden för vår ideologi. Det vi vill är att utvidga den omsorgscirkel som idag innefattar enbart människor och som grundlöst gör halt inför andra arter. Det kan inte kallas extremt. Däremot tycks det oss ganska extremt att anse sig behöva döda andra trots att det inte är nödvändigt.

När allt kommer omkring kanske vi inte är så oense med Löfgren som det tycks. Han skriver nämligen: ”Att på alla sätt skydda djur borde vara en självklarhet i varje civiliserat samhälle.” Detta är ju exakt vår hållning! Men medan Löfgren inte tycks anse att ett sådant ställningstagande står i motsättning till det lidande djur utsätts för inom animalieindustrin, menar vi att det är fullkomligt oförenligt med det som sker på slakterierna runt om i vårt land. Att döda är inte att skydda. Det är att döda.

Ulf Löfgren bemöter inte vårt huvudargument. Köttätandet medför ett enormt lidande för alla de djur som möter döden på slakteriet. Det fortgår därför att vi blundar, tittar åt ett annat håll, inte vill veta. Eller vägrar ta våra egna ord på allvar. Det är vår förhoppning att Löfgrens ord – väl värda att upprepa - blir verklighet: ”Att på alla sätt skydda djur borde vara en självklarhet i varje civiliserat samhälle.”

Henrik Wig, författare och litteraturpedagog

Martin Smedjeback, ordförande i Save Movement Sverige

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips