Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debattreplik: Småskalighet löser inte slakteriets brutalitet

Replik på insändaren från signaturen ”Miljöspecialist” (Dala-Demokraten 24 juli) framför flera argument mot vår debattartikel ”Stoppa slakten!”. För det första att ett generellt förbud för slakt skulle innebära att djur helt försvann, för det andra att den biologiska mångfalden gynnas av djurhållning, för det tredje att vi förbiser ett bättre alternativ, nämligen småskalig produktion, och till sist: vi sprider ”hat och hot” mot djurägare. Vi vill ta tillfället i akt att bemöta dessa invändningar.

Ett förbud för slakt skulle kraftigt reducera det antal djur som föds upp och möter döden på slakterier i vårt land, idag cirka 100 miljoner per år. Istället för djurhållning skulle jordbruket vara inriktat på växtbaserade livsmedel. Innebär det att djuren skulle försvinna helt och hållet? Vår förhoppning är att grisar, kor, får och hönor kan beredas plats i ett samhälle där djur respekteras som individer. Vi tror inte att detta är omöjligt. I sammanhanget är det värt att påminna om att den förändring vi förespråkar i praktiken kommer att innebära många utmaningar. Vi kan inte leverera detaljerade lösningar på alla dessa. Detta faktum får inte hindra kritik av en ordning som är moraliskt och miljömässigt ohållbar.

Det är sant att betande djur kan bidra till biologisk mångfald. (Internationella studier visar dock att så kallat naturbeteskött har exakt samma klimatpåverkan som konventionellt kött och svenska forskare är överens om att konsumtionen av så kallat nötkött, oavsett hur det produceras, måste minska om vi ska få ner utsläppen av växthusgaser.) Men vi argumenterar inte för att djur inte ska få beta på ängar och i hagar! Det ska de – för sin egen skull! Vi argumenterar för att människans grymhet mot djur, en grymhet som når sin brutala höjdpunkt i dödandet på slakterier, måste få ett slut. I själva verket tycks argumentet om biologisk mångfald tala för vår sak. Om betande djur bidrar till artrikedomen är döden på ett slakteri knappast ett lämpligt sätt att tacka dem.

Den överväldigande majoriteten av alla djur, oavsett djurslag, lever i trånga, smutsiga och onaturliga miljöer.

Den överväldigande majoriteten av alla djur, oavsett djurslag, lever i trånga, smutsiga och onaturliga miljöer. De är reducerade till produktionsenheter som dödas i samma stund de inte generar ekonomisk vinst. Behandlingen är därefter. Den industriella djurhållningen är en moralisk katastrof. På den här punkten verkar vi överens. Är småskalighet ett alternativ? Signaturen ”Miljöspecialist” tycks anse det. Och självklart kan det finnas bättre eller sämre förhållanden för djur. Men småskalighet eller ej: Brutaliteten och hänsynslösheten på slakteriet undkommer inget djur. Stressen, skräcken och ångesten är allas öde. Lidandet och dödandet är en ofrånkomlig del av köttet.

Lidandet och dödandet är en ofrånkomlig del av köttet

Det kan här vara värt att lyfta fram vad vi tror är en grundläggande skillnad mellan den position vi företräder och vår meningsmotståndare. Vi anser att alla kännande individer måste behandlas med respekt, människor som djur. Att döda en individ, trots att man inte behöver det, är inte förenligt med denna idé.

Till sist vill vi säga något om att vi ”underblåser” hat och hot. Ingen av oss skulle använda sig av sådana medel. Faktum är att vårt engagemang för djuren stammar från ett avståndstagande från allt våld, inklusive hat och hot. Vi anser inte heller att djurägare står i särskilt fokus för vår kritik. I själva verket är vi inte intresserade av att rikta anklagelser mot någon viss grupp, delvis därför att ansvaret för människans behandling av djur till stor del beror på olika samhällsstrukturer och många aktörer.

Även om vi inte riktigt förstår hur vår debattartikel ”Stoppa slakten!” kan betecknas som hotfull eller hatisk – det är nog mest luftjabbar - förstår vi att vår position kan oroa, i synnerhet de som njuter av att äta kött eller de som får sin försörjning genom att producera kött. Båda dessa grupper kan vi lugna. Till den första: Det växtbaserade köket är ett äventyr som kommer att berika era sinnen och inte beröva er några smakupplevelser. Till den andra: I ett växtbaserat samhälle behövs ni för att odla miljömässigt hållbar, näringsrik och – inte minst - våldsfri mat.

Henrik Wig, författare och litteraturpedagog

Martin Smedjeback, ordförande i Save Movement Sverige

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips