Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den egyptiska demokratins sak är också vår sak!

Arabvärldens kris djupnar. I Bagdad exploderar åter terrorn och under helgen sprängdes flera bomber med fundamentalistiska sunnimuslimska avsändare. I Tunisien har politiska mord skett. Syrien rör sig dag för dag djupare in i helvetet.

Annons

I det största arablandet, Egypten, ökar polariseringen mellan dem som la sin röst på den av militären avsatte Mursi och å andra sidan militären men också de stora, mer sekulärt inriktade väljargrupper som inte ville se hur det muslimska brödraskapet stakade ut landets färdriktning. Under helgen kan över 70 Mursi-demonstranter ha dödats av militären när den besköt demonstranter. Det rör sig således om ett fruktansvärt övergrepp och det är viktigt att omvärlden reagerar; att EUs utrikespolitiske talesman Catherine Ashton rest till Egypten för att försöka medla är bra.

Hur det går med den egyptiska revolutionen är naturligtvis i första rummet en ödesfråga för det egyptiska folket. Men Egypten är dessutom det geopolitiska och kulturella navet i regionen. Det som sker där kommer att utöva inflytande på all framtida politik även i andra arabländer. Men inte bara det: Också vår egen uppfattning av arabvärlden står och faller i viss mening med utfallet av detta egyptiska ödesdrama.

När den arabiska våren blommade i sina klaraste färger minns jag hur jag hoppades och trodde att demokratiseringen också skulle försvaga den demoniserade bilden av arabvärlden och den muslimska kulturkretsen, som den europeiska rasismen i så hög grad livnär sig ideologiskt på. En lång tradition av orientalism pulserar under den moderna islamofobin: Araberna är inte som vi. De är opålitliga. Kan inte bygga samhällen. När det egyptiska folket marscherade ut på torgen i landets städer visade de just att ingen kulturell eller mental skillnad existerar mellan folken: Vi drivs av samma frihetslängtan, samma begär efter social rättvisa.

Nu hör jag litet varstans en mumlande leda vid det egyptiska dramat: Vad sysslar dessa människor med? Klarar de inte av att fixa en fungerande demokrat? Vad är det är slags människor?

Orientalismen återvänder, smyger sig in. Rasister mumlar. Också av detta skäl är det viktigt att omvärlden intresserar sig för Egypten.

Våldet rasar vidare i den egyptiska kanalstaden Port Said, som blivit centrum för kampen mot president Mursi. Av många skäl är det viktigt att omvärlden intresserar sig för Egypten, menar Greider.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se