Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Den låga pensionen känns som ett straff”

– Jag har stannat hemma med sex av barnen. Är det därför jag straffas med låg pension, frågar sig Bertil Fredriksson när han dyker upp på DD i Falun i ett prenumerationsärende.

Annons

Falun/Äppelbo
– Vi möts vid receptionen och tar en fika tillsammans. Jag blir nyfiken när han berättar att han varit hemmapappa med sex av sina barn redan på 80-talet.
– Alla fina och välartade. Men det har jag inget för, säger han och visar sitt pensionsbesked.
Minimal pension. Lite mer än 5 000 kronor i månaden efter skatt.
– Hur ska man klara sig på detta, undrar han.

Utan en fru med ett bra jobb skulle det aldrig gå, betonar han.
– Vi har haft fullt upp med alla barn och nu har vi 13 barnbarn, säger han när jag frågar om han inte hade någon koll tidigare, längre tillbaka, på sin framtida pension.
Be om socialbidrag är inget alternativ. Då måste man först sälja huset, betonar han.

Och flytten från Stockholm till Dalarna gjorde att boendekostnaderna sjönk rejält. En lägenhet skulle kosta mer, säger han.
Han har sex barn med sin nuvarande fru och ett barn sedan tidigare. Men då stannade han inte hemma som han gjorde med de sex barnen.
– Min fru har utbildat sig och har ett välavlönat jobb inom vården. Därför blev det så att jag stannade hemma med våra sex barn.

– Och det hade jag absolut inget emot. Jag är stolt över barnen och hur de klarat sig.
En och annan förvånad och fördomsfull kommentar han han inte brytt sig om alls. Det var inte lika vanligt på 80-talet med hemmapappor som i dag.
Däremot känns den låga pensionen som ett straff, säger han.
Men det visar sig vid en koll med pensionsmyndigheten att det inte är hemmapappatiden som är det stora problemet i Bertils fall.
Sedan 2002-2003 räknas barnaåren in i pensionspengarna, och efter några år räknades de in även retroaktivt.

Men i Bertils fall landade inte de pengarna in i hans pensionskassa. Han tog olika jobb periodvis även under den tiden.
Eftersom hans fru utbildade sig då så gick barnaårspengarna till henne eftersom hon tjänade minst just då. Regeln är att de pengarna går till den med lägst inkomst.
Bertil har varit en sann entreprenör hela sitt liv, både konstnärlig och kreativ. Han har jobbat med allt från att vara chaufför till försäljare.
– Jag började jobba som 13-åring och det har blivit jobb på allt från fabrik till att vara guldsmedsläring. Jag har också målat tavlor och sålt.
– Inte vet jag om alla jag jobbade hos långt tillbaka betalade in pensionspengar åt mig.

Den som inte har någon inkomst alls och som bott i Sverige under 40 år har rätt till garantipension, knappt 8 000 kronor i månaden, beräknar Kurt Kvarnström (S) på dalabänken i riksdagen.
– Sedan blir det ju skatt på pengarna, säger han.

Vad ska den göra som vill ha så mycket som möjligt i pension utan att vara så välbärgad att han eller hon kan spara många tusen kronor i månaden privat?
– Jobba heltid så många år som möjligt, säger han.

Det låter som kreativa och konstnärliga personer med sann entreprenörsanda förlorar på systemet.
Kurt Kvarnström pekar också på orättvisan med jobbskatteavdrag som en pensionär går miste om.


”Jag började jobba som 13-åring och det har blivit jobb på allt från fabrik till att vara guldsmedsläring. Jag har också målat tavlor och sålt.”