Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den täta stämningen i lokalen gav hopp

Varje år i november äger det rum ett Socialistiskt forum på ABFs lokaler i centrala Stockholm. Det är ett ganska fantastiskt arrangemang som har pågått i tolv års tid men nästan aldrig fått någon medial uppmärksamhet.

Annons

Tusentals personer cirkulerar på de olika våningsplanen på Sveavägen 41. I bottenplanet är det bok- och tidskriftsmarknad och olika småförlag står vid sina bord. I år gick som vanligt ett hundratal seminarier av stapeln och de handlade om allt upptänkligt – från feministiskt självförsvar på jobbet, till frågor om rasism och om välfärdspolitik. Men också om politisk musik och om litteratur.

Jag köper en kopp kaffe och kommer i samspråk med Jonas Sjöstedt. I en korridor skyndar Mona Sahlin förbi. Lena Olsson, från Malung, berättar om sin hund när jag möter henne och hon är säkert på väg till seminariet om landsbygdens öde.

Själv deltar jag i flera olika arrangemang, som vanligt i känslan av att jag då missar tio andra som jag skulle velat gå på. På ett seminarium intervjuar jag författaren Sara Beischer. För ett par år sedan skrev hon en uppmärksammad roman om äldreomsorgen. Nu har han skrivit en fin berättelse om en tonårstjej från arbetarklassmiljö och hennes vedermödor i den av medelklassnormer dominerade svenska skolan. Hennes pappa är där. Några unga, nyutbildade lärare ställer sig upp och berättar om utmaningarna de möter när de landar i ett klassrum.

Knökfullt med folk var det också när den fackliga tankesmedjan Katalys presenterade sitt budgetförslag för full sysselsättning och klimatomställning. Folk stod längs väggarna och trängdes. Daniel Suhonen från Katalys drog grundritningen till en fungerande välfärdsstat och en ekonom från samma smedja redogjorde för hur det ska finansieras. Jag var där för att kommentera budgeten.

Jag ser det som ett realistiskt budgetförslag: Det går att häva massarbetslösheten. Det är realistiskt.
Agneta Stark satt också i panelen. Hon pekade på sin man, författaren Sven Lindkvist (runt åttio år gammal numera!) som satt på första rad. Hon berättade att Sven Lindkvist förr om åren brukade tåga i det socialdemokratiska förstamajtåget med ett bra plakat: Genomför partiprogrammet!

Hm. Finns det något sådant partiprogram att genomföra längre? Eller är vi avprogrammerade? Den täta stämningen i lokalen gav hopp.
Göran Greider
goran.greider@daladem.se