Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det syriska lidandet förstummar oss

Det är nästan ingen som vill tala om Syrien längre. Blodbadet fortsätter med oförminskad styrka, från regimens sida och från rebellernas sida – som i sin tur är uppdelade i många fraktioner som inbördes bekämpar varandra. Den goda nyheten igår var att det första ledet i desarmeringen av Assads kemiska vapen tycks ha genomförts. Men det betyder ingalunda att dödandet minskar eller upphör.

Annons

På senare tid har det en viss förändring i den allmänna synen på den syriska frågan blivit tydlig i västvärlden. Avskyn för den sittande diktaturen består, men allt fler känner en växande oro för vart delar av den syriska oppositionen är på väg.

Pengar och vapen pumpas in från skrupellösa arabstater till stöd för jihadister som ytterst syftar till att etablera en religiös stat av värsta sort. Skulle Assad störtas i morgon dag är det sannolikt att Syrien kommer att gå in i ännu ett blodbad där etniska och religiösa rensningar står för dörren.
Man kan kalla läget i Syrien för ett slags globalt inbördeskrig. Ryssland och USA har lutat sig över landet, båda med sina intressen.

Men läget är inte bara låst i ett status quo som skördar civila liv. Det är också så att själva gränslinjen mellan ont och gott knappast längre är så särskilt skönjbar för många som på avstånd betraktar detta blodiga drama.
Det demonstrerades igår när nyheten kom att en före detta svensk imam, som verkat i moskén på Södermalm i Stockholm, sedan ett och ett halvt år är invecklad i vapensmuggling till de syriska rebellerna. I synnerhet från Kadaffiregimens övergivna vapenförråd i Libyen har hans organisation sett till att vapen via Turkiet nått rebellerna.

Är han en hjälte eller en simpel vapensmugglarskurk? Hade nyheten kommit för bara ett halvår sedan hade antagligen fler betraktat honom som just en hjälte (även om de sedvanliga islamofoberna förmodligen mest fastnar för att det är en f.d. religiös ledare som övergått till vapenhantering).
Men nu? Jag vet inte. Enligt svensk lag är det brott han begår. Och det är svårt att se annat än att varje nytt vapen som når regionen bidrar till att förlänga och kanske eskalera våldet. Den syriska oppositionen är djupt splittrad. Inte mycket tyder på att den kommer att kunna besegra Assadregimen. De nya vapen som når landet lär snarare förvärra än förbättra situationen.

Det är svårt att se någon annan lösning än att världssamfundet upprättar en plan där all vapentillförsel till Syrien stryps och att de demokratiska delarna av oppositionen sätter sig ned i samtal med Assadregimen för att nå någon form av kompromiss. Inget tyder på att en sådan lösning är i sikte och därför vill egentligen ingen längre tala om Syrien: Lidandet förstummar oss.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se