Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Drömmar och minnen på Arkivhuset


I Arkivhuset samsas nu två separata utställningar. Internationellt kända videokonstnären Teresa Wennberg visar i Mnemosynes sång en ny projektion omgiven av äldre verk. Mnemosyne var i den grekiska mytologin minnets gudinna, tillika moder till de muser som allt sedan antiken inspirerat konstnärer, och minnets betydelse löper som en röd tråd genom verken – vårt eget, det kollektiva, det vi väljer att komma ihåg, ältar eller förtränger.
– Det är väldigt intressant hur historien skrivs och förändras, säger Teresa Wennberg. Vissa konstnärer blir inte berömda förrän efter sin död. Och vissa politiska händelser får man inte veta något om fastän de påverkar allt och alla. De glöms bort.

Vid sidan av minnets vindlande stigar huserar Parallellogram, som samlar sex unga konstnärer från Kungliga Konsthögskolans avgångsklass 2011. För Maria Jokitalo, ursprungligen från Borlänge, innebär utställningslokalen nästan hemmaplan.
Hon intar själv en central plats i flera av sina verk. Poserar med oroväckande intensiv, på gränsen till besatt blick, omgiven av färgstark dekor i vad som skulle kunna vara antingen ett sagolandskap eller en feberdröm. Det är både teatraliskt och suggestivt.
– Men det är absolut inga självporträtt, poängterar hon.

I stället är hennes medverkan resultatet av en produktionsteknik. Innan det är dags för oljan att möta duken bygger Maria Jokitalo en scen hemma i ateljén, där hon själv – för enkelhetens skull och i enlighet med principen om att gräva där du står – agerar modell. Resultatet kombineras per digital väg med fotografier på grannens katt eller andra bilder som googlats fram.
– Jag använder ofta en förlaga, och ibland pusslar jag ihop 20 bilder för att få till den. Men det är viktigt att det blir målat. Det är då den här världen blir till, får en textur.

Trots den krassa ekonomiska verklighet som möter många unga konstnärer är Maria Jokitalo glad att vara utexaminerad. Konsthögskolan påverkade hennes egen blick, och hennes inställning till hur bildkonsten bör värderas.
– Min oro är att mina bilder blir populistiska. De är lättillgängliga, figurativa och färgerna glada. De där tankarna hade jag inte innan skolan, men jag börjar komma ur det nu.
Hon tycker själv att konsten måste få vara smal och svår. Men anser inte att hennes egen faller in i den kategorin.
– Det här är kanske mer som deckare. Men det finns väldigt bra deckare, jag läser ganska många.

Ivar Andersen
ivar.andersen@daladem.se

Mnemosynes sång/Parallellogram
med Teresa Wennberg, Maria Jokitalo, Julia Bondesson med flera.
Var: Arkivhuset, Smedjebacken.
När: T.om. den 17 augusti.