Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömsk tillvaro med Melody Gardot

Betyg: DDDD
Bäst: "Baby I'm a fool" och "Creature man".

Melody Gardots vackra stämma är lugnande men samtidigt livfull. Jazzmusiken matchar Dalhallas atmosfär perfekt och skapar en närmast drömsk tillvaro.

Annons

Dalhallas unika utformning försvårar ofta publikkontakten för artister. "Vallgraven" och avståndet fram till scenen kräver lite extra ansträngning och energi för att budskapet ska nå ut i bänkraderna. För Melody Gardot är det inget problem alls. Den jazzinfluerade singer-songwriterns världsmusik är som klippt och skuren för Dalhallas särskilda atmosfär. Det finns en kvalitet i framförandet som talar för sig självt. Lördagskvällen bör snarare betecknas som en upplevelse än en konsert.

Det är andra gången Melody Gardot besöker Dalhalla. Senaste gången var för tre år sedan, hon fick då mersmak och såg därför till att återvända under den nuvarande Europaturnén. Det är inte svårt att förstå varför. Den vackra och rofyllda musiken studsar snyggt i bergväggarna och skapar en drömsk, meditativ, tillvaro. Det är lugnande men samtidigt väldigt livfullt. Den ömma stämman är dynamisk med bred räckvidd – ibland en lätt viskning ibland kraftfull sång. Den varma sommarkvällen gör också sitt för att bidra på bästa sätt. Den molnfria himlen, den fina akustiken och den fantastiska rösten – det mesta faller på plats.

Gardot för mellan låtarna en konversation med sina åhörare. Hon berättar anekdoter, skämtar och får publiken att trivas. Skämten är förvisso lättsålda och lite krystade men skapar ändå en kontext till låtarna som ger mervärde. Publiken lyssnar i knäpptystnad. När Gardot stämmer gitarren hör man till och med myggorna surra. Hon uppmärksammar en pappa i publiken som ställt sig upp för att gunga en barnvagn och sjunger en tyst vaggningssång för att hjälpa till. Det är roligt att föreställa sig vilken kontrast det måste vara i jämförelse med kvällen innan då Diggiloo-uppsättningen gästade Dalhalla.

Bäst blir det när Gardot avslappnat sätter sig ner med gitarren och klingar ut ackorden i symbios med en mjuk och berättande sångstämma. Välkända "Baby I’m a fool" är fint exempel på det. Nyskrivna "Creature man", med en lite rockigare framtoning, ger också en extra dimension till spelningen.

Gardot besitter en smittande charm och när publiken mot slutet bjuds till dans är det inget snack – alla ställer sig upp. Medmusikanterna är skickliga med en exklusiv och professionell framtoning. Trots min ovana av sådana här typer av konserter har jag inte svårt att hitta andningen och förstå lockelsen i konceptet.

Gardots vackra stämma är lugnande men samtidigt väldigt livfull.

Kalle Sundin
kalle.sundin@daladem.se