Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Efter sorg kom stolthet

Annons

Resan till final och EM-silver slutade i en klunga efter slutsignalen, som om matchen var på väg att starta.

- Vi sade att vi skulle vara stolta över varandra, säger målvakten Cecilia Grubbström.
Men det var inte allt.
Sveriges handbollsdamer har överträffat alla förväntningar under EM. Landslaget, som aldrig förut gått till semifinal i ett mästerskap, slog ut allt motstånd på vägen till söndagens final i danska Herning. Men när guldkampen skulle avgöras, var Norges regerande OS- och Europamästare för bra.

Starkare Norge

Sverige vann sensationellt mot Norge i gruppspelet i Lillehammer, vilket fick norska handbollstyckare att önska sig en revansch i EM-finalen. Det svenska laget hade tankarna på annat håll just då. Men de avslutande matcherna i EM visade att lagen på den norska halvan av mästerskapet var starkare än de från gruppspelet i Danmark.
Norge fick en andra chans att slå Sverige i detta EM, och det var ganska väntat att de skulle ta den. Sverige ledde med 6-4, 10-7 och sedan 11-10 i halvtid. Men fem minuter efter paus gjorde norskorna ett ryck med sex raka mål till 19-13. Sverige reducerade tappert, men kom inte närmare än tre måls underläge.

Sjönk ihop

Efter slutsignalen (25-20) dansade norskorna i ring på planen, medan Sveriges spelare sjönk ihop. Då gick förbundskapten Per Johansson ut på plan och vinkade till sig spelarna. Några var motvilliga. Linnea Torstenson var en av de sista som kom. Sedan bildade laget den nedböjda, runda klungan som brukar vara en sista laddning före match.
- Jag sa att det är piss och skit och ingenting att vi inte tar den här matchen, men vi ska vara väldigt stolta att över vår prestation och utveckling i den här turneringen. Sörj nu, så tänker vi på silvret när det är läge, säger Per Johansson till TT.

Glädjetårar

Samlingen på planen var inte planerad i förväg, utan en sorts motdrag mot glädjeyran strax intill.
- När det är norrmän som hoppar och studsar ska vi också vara tillsammans. Vi gjorde detta tillsammans, och förlorade tillsammans. Det kom nog bara av 20 års erfarenhet att det var bra att göra, säger Johansson.
De dubbla känslorna av nederlag och medaljglädje fick de svenska tårarna att rinna.
- Man har så mycket som måste komma ut, säger Cecilia Grubbström.
- Vi grät i omklädningsrummet, men bestämde oss för att gå fram och njuta, berättar hon om känslorna innan laget leddes upp på medaljpodiet av Tina Flognman.
- Då var det bara glädjetårar, säger Grubbström.
När Matilda Boson höjde sin medalj mot läktarna, fick svenskorna taktfasta applåder av den norsk-dominerade finalpubliken. Laget jublade när Johanna Wiberg höjde segerbucklan, och Sabina Jacobsen ledde en silverdans.
- Nu ska vi fira vår insats. Vi har startat något nytt. Vi går direkt till VM utan att kvala, och vi kan bygga vidare på det här fantastiska laget, lovar Cecilia Grubbström och tänker på sin silvermedalj.
Micke Larsson/TT

Norge-Sverige 25-20 (10-11)
Sverige: Isabelle Gulldén 7 (4), Kristina Flognman 3, Linnea Torstenson 3, Anna-Maria Johansson 3, Matilda Boson, Therese Islas Helgesson, Annika Wiel Fredén, Angelica Wallén.
Publik: 11 004.