Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Egypten, skatteupprop och hijab

Nyheterna från det egyptiska dramat känns alltmer nedslående. Igår arresterades Det muslimska brödraskapets andlige ledare Mohammad Badie för att snart därefter visas upp i en statstrogen TV-kanal. Militären har makten, det är ingen tvekan om det.

Annons

Men det mest nedslående är att höra de många reaktionerna från liberaler, vänsterfolk och andra demokratikämpar som ofta mer eller mindre okritiskt tycks sluta upp kring militärens agerande den senaste veckan. Än värre är argumentet som hörs därifrån, att militären verkställer folkets vilja. Är detta den tragiska slutstationen för den nyss så ärorika arabiska våren?
Säkert inte. Det egyptiska folket har sannolikt förändrats, förändrats på djupet och mycket av rädslan för de långa årtiondena av diktatur har släppt. Förhoppningsvis är detta en dyster fas i ett längre, mer hoppfullt skeende.

Det muslimska brödraskapet är en djupt konservativ rörelse som jag inte kan känna någon politisk sympati för. Att Mursis president-era blev så kort och en sådan katastrof kan säkert delvis bero på att han helt enkelt inte hade tillstånd att kompromissa eller gå i dialog med oppositionen på grund av påbud från den ”andliga” ledningen ovanför honom (jag sätter ordet andlig inom citationstecken för så mycket med religion har det nog inte att göra).
Men att övertygade demokratiaktivister kan stå upp och hylla militärens blodiga insatser är en tragedi.

* * *

Nu sjösätter Aftonbladets ledarsida ett stort upprop mot skattesänkningar. Bra! Det verkar som om hela tidningen är med och kampanjar i frågan. Ännu bättre.
När Fredrik Reinfeldt i sitt sommarstal deklarerade att ett femte jobbskatteavdrag skulle genomföras blev jag faktiskt riktigt upprymd. Inte för själva skattesänkningen, utan för att nu når svensk politik den intressanta punkt där även väldigt många Alliansväljare börjar skruva på sig: Var det bara det här? Finns det inga andra idéer hos dessa nya moderater?

Samtidigt, och det är till och med viktigare, blev jag ännu mer glad över att Reinfeldt så hårt raljerade över socialdemokraternas inställning till ett femte jobbskatteavdrag – att de är emot det men ändå kommer att acceptera det!
När Magdalena Andersson kommenterade Reinfeldts sommartal och den nya skattesänkningen lät det verkligen konstigt: Hon tycktes inte vara särskilt upprörd över själva skattesänkningen, utan mer över att den skulle genomföras med lånade pengar.

När Reinfeldt och Alliansen nu verkligen går ut med löftet om ett femte jobbskatteavdrag spetsas den politiska debatten till. Framförallt ökar pressen på socialdemokraterna att de äntligen ska våga säga nej till denna skattesänkarfilosofi och göra det med besked.

Tankegången i Aftonbladets upprop är självklar och enkel: Nu ska skatterna sänkas med 16 miljarder, samtidigt som skolan fungerar allt sämre. I åratal har jag trott och hoppats på att just skolfrågan kan bli den fråga som till slut tar udden av det långa borgerliga regeringsinnehavet: Skolan är på väg att haverera, på grund av en kombination av marknadifiering och allmänt minskade resurser till den offentliga sektorn.
I själva verket är den enda rimliga hållningen till skatter följande: att de sakta men säkert måste stiga, därför att behoven ökar och därför att de mänskliga tjänster det handlar om inte kan effektiviseras på samma sätt som varuproduktionen. Det är något av en ekonomisk lag. Ökar inte skatterna, ja då måste var och en privat betala mer för dessa sociala tjänster och då accelererar ojämlikheten snabbt.

* * *

Enorma dammoln blåser in över gården. Först trodde jag det brann. Men det är bara bonden som är ute på sandåkern med sin traktor. När jag pratar i telefon och ser det där skojar jag som vanligt om att jag borde ta fram min burkha; det borde ge skydd mot ökenstormar.
I veckan har många kvinnor tagit på sig en hijab, i solidaritet med den unga, gravida kvinna som nyligen överfölls och misshandlades i Farsta i Stockholm. Hon bar slöja och någon dåre gav sig på henne för att det stred mot svensk kultur.

Att så många, även några ledande politiker, i solidaritet tog på sig en slöja för en dag är utmärkt. Klädesplagget är visserligen laddat med innebörder. Åtskilliga muslimska kvinnor bär det med all säkerhet inte frivilligt. Men många gör det och oavsett vilket ska ingen trakasseras för det.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se