Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ekonomismen drabbar barnen

När skolverket nu kommer med nya riktlinjer för förskolan visar det sig att regeln om maximalt femton barn i en förskolegrupp tas bort. Skolverket motiverar förändringen med att ändå ingen följer regeln – och jag skulle tro att cirka nittio procent av svenska folket tycker att det är ett mycket märkligt resonemang: Om ingen följer en trafikregel så tar vi alltså bort den?

Annons

Förskolan lägger grunden till hur det går i skolan och detta besked från Skolverket vittnar återigen om den stämning av uppgivet kaos – jag hittar ingen bättre diagnos – som råder i hela skolpolitiken. Och utöver förskola och skola hemsöks även fritis av liknande problem, med låg personaltäthet och förvaring som främsta pedagogiska princip.

I mycket krassa termer handlar detta om två centrala ting: För litet resurser till allt som rör offentlig sektor och i synnerhet barn och skola samt det kommunala självstyre som gått alldeles för långt.
Att upprätta riktlinjer för den kommunala verksamhet som rör barnomsorgen innebär i de flesta fall en serie slag i luften – kommunerna gör ändå som de vill, budgeten går före allt annat och när resurserna inte räcker kommer det att drabba verksamheterna.
Den alltför långtgående kommunaliseringen av välfärden leder till att det övergripande ansvarsutkrävandet för både skola och förskola försvåras: ministrar kan skylla på kommunerna och kommunerna på ministrar. Forskare har ibland kallat detta för flykten från ansvaret. Det är en effektiv metod för att se till att avgörande frågor om resurser till offentlig sektor aldrig riktigt hamnar i politikens fokus.

När vi de senaste dagarna kunnat följa en reportageserie i radions Studio 1 är det den bilden som ständigt bekräftas: Det går inte att hitta någon yttersta ansvarig för problemen som hemsöker den svenska skolvärlden.
I en tid där skattesänkningar dessutom är normen för den ekonomiska politiken säger det sig självt att hela välfärden oavbrutet pressas mot ständiga åtstramningar: Privat överförd för bättre ställda grupper – och offentligt armod.
Den bistra ekonomiska logiken är den att det är mycket svårare svårt att effektivisera tjänsteverksamheter än varuproduktion.

Igår mötte jag på en gata i Borlänge ett långt följe av daghemsbarn i snömodden. De skulle väl ut till någon lekpark. Två personal vaktade dem med bekymrade men kärleksfulla blickar. Kanske är den barngruppen ute tre timmar på sin lilla urbana expedition.
Och: Det finns inga möjligheter i världen att effektivisera den verksamheten. Man kan inte tvinga ungarna att marschera fortare. Man kan heller inte nöja sig med en och en halv tjänst på barnaskaran eftersom halva människor inte existerar. Det är till och med så att human tjänsteproduktion av det här slaget hela tiden fördyras i förhållande till varuproduktion och även mycket teknisk tjänsteproduktion.

Välfärden, i synnerhet omsorgen om barn och äldre, har helt enkelt sin egen ekonomiska logik. Den skiljer sig principiellt från den som gäller tillverkningen av stål. Men över välfärden har det trätts ett ekonomiskt paradigm som utgår från samma logik som styr andra delar av samhällsekonomin. En ytlig ekonomism är förhärskande.
Storleken på en barngrupp betyder visserligen inte allt. Personaltätheten är sannolikt än mer avgörande och naturligtvis även den pedagogiska kvalitén i verksamheterna.

När jag hör de ansvariga på Skolverket resonera om varför de menar att det blivit för stor fixering vid barngrupperna förstår jag vad de menar: Det är många faktorer som avgör om barnomsorgen fungerar eller inte.
En viss desperation förnims i argumentationen från Skolverket. Inget verk i världen kan nämligen lösa dessa problem. De måste lösas i politiken och till och med i ideologin: Ekonomismen måste tillbakavisas och den offentliga sektorn måste få de resurser som är i nivå med behoven som barn har.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se