Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emil Boss: – Litteraturen är alltid ett hot mot ordningen

Författaren Emil Boss kommer till Röda Rummet de luxe torsdag 30/11 i Borlänge. Han kommer för att bland annat berätta om sin nya diktsamling "Acceleration" som bland annat handlar om facklig kamp på Systembolaget. – Litteraturen är alltid ett hot mot ordningen, säger han.

Annons

När han debuterade 2011 med poesisamlingen "Vad avlägsna vi ser ut, man kan knappt tro att det är vi", stod tidningarna i kö för att recensera denna ”kollektivsamhällets rödsvarta skildrare” som nu hamnat under bonnierdrakens omsorg. Sex år senare är det dags för den långa dikten Acceleration att se dagens ljus.

Den delen av Sveavägen som passerar Handelshögskolan utgör en idémässig avgrund till vad som finns på andra sidan gatan. Där ligger syndikalisternas stora fastighet. Och där ska det strax bjudas på svart kaffe och poetpolitiska samtal. Emil Boss tar emot. Han har tillfälligt avbrutit sitt arbete med att tillverka flygblad. Han och hans syndikalistkollegor befinner sig mitt i en strejk mot Systembolaget. Kärntruppen bestående av Emil, Mikael Lindgren och Jarl Keber jobbar tight ihop, med exakt samma grejer, berättar han. Sann kollektivism.

Men nu är vi här för att tala om hans författarskap. Vad skiljer den nya boken från den förra?

– Jag upplevde att förra boken lästes politiskt. Vissa kritiker tyckte illa om den för att ett vanligt kassajobb inte är något att gnälla över, medan andra gillade den för att den var en del av en våg av politiskt laddad arbetarlitteratur. Men kort kan jag säga att den förra handlade om arbetets ekorrhjul. Den här handlar om klasskamp.

Den första diktsamlingen skulle också kunna sammanfattas som en betraktelse över arbetslivets monotoni. En rytmisk klagosång över entonigheten. Den nya boken som symptomatiskt nog är skriven på en kassarulle, grundligare förklaring följer, kan mer sammanfattas som kritik. Kritik mot det system som präglar storföretagen idag och gjort Systembolaget nära nog världsberömt. HR-direktörens sammanfattning av ett jobb på Systembolaget och de framgångsfaktorer han vill lyfta, är deras ledarskapspyramid där de på toppen säger ”du själv har ett ansvar att bli den bästa versionen av dig själv” samt att medarbetarna ska bidra till att göra varandra framgångsrika. Det här rimmar inte riktigt med Emils verklighet.

–”Vår vinst räknas inte i pengar” står det på väggarna i butikerna. Samtidigt kan vi i budgetverktyget Mercur följa butikens försäljning timme för timme och ledningen håller koll på om vi efter dagens slut har klarat budgetmålen. Det är i ljuset av detta som vi vill diskutera våra arbetsförhållanden, snarare än kundmötesmätningar och vårt uppdrag att värna folkhälsan, som om uppdraget i sig skulle säkerställa en bra personalpolitik. Vilken kundmätning ligger till grund för att vi ska ha låga löner, att vi inte får OB på lördagsmorgnar från 07.00, att många schemaläggs med tre timmars arbetspass per dag och så vidare?

Han berättar att i alla deltidares anställningskontrakt står inskrivet att man har skyldighet att hoppa in och jobba extra upp till heltid närsomhelst på året. Istället för extra betalt får man ledighet senare när det passar butiken.

Det gör det svårt att ha fler jobb och att planera vardagen. De allra flesta som jobbar i butik jobbar deltid.

Men hur visar sig kritiken i din diktsamling? Eller rättare sagt den dikt som ser ut som en kassarulle. Som är en kassarulle.

– Formen är viktig. Det här är en berättelse om flöde. Det flöde som managementvärlden är full av.

Emil förklarar innebörden av ”managementmodellen”, arbetsfilosofin som styr verksamheten i företagen idag.

– Den berättelsen griper in i våra liv väldigt tydligt. Det handlar till exempel om utformningen av lokaler och hur vi som jobbar, rör oss i dem.

Underförstått. Gå inte omvägar när du sköter ditt arbete. Onödig tidsspillan.

– Men det handlar även om attitydpåverkan, hur vi ser på oss själva och på vårt arbete. Man vill identifiera alla hinder som stör vår väg mot att bli supereffektiva på jobbet.

Att identifiera flödet i verksamheten, förhindra slöseri och röja hinder. Att bygga bort det onödiga helt enkelt. Det är vad ”lean production” handlar om. I allt från bilfabriker till kommuner och dagisverksamhet praktiseras den ständiga jakten på en slimmad företagsstruktur.

– Bort med alla attityder som inte är värdeskapande. En läkare till exempel. Hur stor del av dennes patientsamtal är egentligen värdeskapande?

Det är alltså det du vill berätta om?

– Jag vill skriva om flödet som berättelse och då passade det bra att använda en kvittorulle.

Han ser det som en finess att när man väl läst klart, går den inte att återvinna. Det är ju bara en stor hög av papper. Jag poängterar att det inte låter särskilt författarekonomiskt, hur säljer man in den idén på ett bibliotek till exempel? Han har tänkt på det och nu kommer det att finnas en tryckt bok också. Hans förhoppning är att man läser kassarullen först och använder boken om man vill göra en omläsning.

– Om den förra diktsamlingen fokuserade på rytmen, att beskriva ganska monotona arbetsuppgifter, så handlar denna om mitt arbetsliv som förändrats. Den nya företagskulturen som råder, som vi har att anpassa oss till. Även vi med deltidsarbete där våra scheman är utformade så att vi inte vet exakt när vi ska jobba och därför inte kan ha andra jobb vid sidan av. Det ställs alltså extrema flexibilitetskrav på en systembolagsanställd.

Att som debutant komma ut på Albert Bonniers förlag var naturligtvis en hit. Men att ge ut nästa bok på Lejd ser han inte som en nackdel då man på små förlag ofta tillåts ett närmare samarbete. Tätare kontakter och mer inflytande. Man behöver dock vara lite bättre på att marknadsföra sig själv. Är du bra på det?

– Nej, jag gillar inte det. Men den här gången har jag ändå gjort ett försök. Kontaktade pod poesi. Och sen när cyklopen frågade om jag ville läsa upp så frågade jag om jag fick ställa ut. Men att ha egen hemsida och så, nej det är jag inte så bra på.

Han berättar om flera års regelbundna möten på Bonniers inför den nya boken.Tankar utbyttes. Men inget konkret bestämdes.

– När jag till slut slängde upp den på bordet och sa ”Nu är den klar” var de inte intresserade längre. Då gick jag till Ordfront som bjöd på ett liknande bemötande. Men så är livet och jag är inte ledsen för att jag hittade Lejd.

Emil är mer en politisk person än en marknadsförare. Helst vill han prata om hur han och kollegorna har börjat att kämpa emot. Han vill diskutera vad som händer med en arbetsplats när den moderna filosofin träder in.

Har du fått några reaktioner från dina arbetsplats?

– Nej. De vet vad jag skriver men det har inte skapat några problem än så länge. Men en essä jag skrev i arbetaren ledde till ett samtal med Personaldirektören som ville säga att han inte alls höll med om det jag skrev.

Han formades politiskt genom uppväxten i en arbetarmiljö där även klassresa ingick.

– Mina farföräldrar ville hemskt gärna att pappa skulle få en akademisk utbildning så det fick han med deras hjälp. Han var enda barnet de satsade allt på honom så han blev tandtekniker. Mamma jobbade på dagis. Själv är jag nog mest präglad av 70-talets ”solidaritetsbarnbokslitteratur”. Med titlar som; Vanja är utvecklingsstörd och Flicka i Korea. Såna barnböcker som man inte ser idag. Sen gjorde jag som många andra började jobba på Systembolaget medan jag pluggade humaniora.

Hur funkar det att vara poet och anställd på Systembolaget?

– I början fungerade det bra. Men det har förändrats. lönerna i relation till ökade bostads- och levnadsomkostnader i storstäderna. Men också det uppskruvade tonläget i företagskulturen avskräcker nog. Jag är dessutom småbarnspappa nu. Så det blir under tidiga morgnar som jag skriver och det har ju tagit några år att färdigställa denna.

Ett utvecklingssamtal med arbetsgivaren kan handla om frågorna. ”Hälsar du alltid på kunderna med glädje?”, ”Använder du ditt kroppsspråk?” ”Tar du personligt ansvar?” ”Använder du dig av positivt tänkande?”

Får du med dig dina kollegor i kampen?

–Allt fackligt arbete bygger på kritiska solidariska normer, det kanske man kan säga är grunden för allt fackligt arbete. Vi har skapat oss en berättelse om oss själva som skiljer sig från ledningens. Även de av mina kollegor som är moderater vill ju ha högre lön, så där kan vi mötas.

Han tar upp ett känt citat.

–Jag tror det är av den kända anarkisten Duruttii. Det lyder ”Vi arbetare har erövrat den här världen. Men vi bär på en annan värld här i våra hjärtan! Arbetsgivaren vill erövra denna världen.”

Kan du förklara vad du menar?

Emil menar att arbetsgivarna har stor respekt för den där världen i våra hjärtan. Att det visar sig av de miljoner de lägger ner på att erövra den genom attitydpåverkan, ledarskapsmodeller och andra sociala kontrollverktyg.

– Litteraturen är alltid ett hot mot ordningen! Den ger oss möjlighet att föreställa oss andra världar och få nya perspektiv på tillvaron. Och ledarskapsmodellerna är anpassade för att erövra vår inre värld. De är rädda för den arbetsplatskultur som inte skapar mervärde.

När jag träffar Emil har hans bok fortfarande inte kommit från tryckeriet. Vad är dess viktigaste budskap?

–Den handlar om stress. Och om vår arbetssituation. Men också om solidaritet, om de sydafrikanska lantarbetarna som gör vårt vin. Och det är så ironiskt för denna fråga är viktig även för systembolagets ledning men deras svar på frågan om varför det inte händer något är ” Verklig förändring tar tid. Ni måste ha tålamod.” Alltså what the fuck…Tid är ju det enda de är fixerade av, att spara tid.

Fotnot: Denna artikel har tidigare varit publicerad i tidskriften Klass 2/2017.

Annons