Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Emma Bergsten: "Hängpattar - men jag lever!" 

Annons

Inom en väldigt snar framtid fyller jag trettiotre år. Om du som läser detta är runt tjugo så kanske du tycker att jag är jättegammal. Är du istället runt sextio så är jag kanske en riktig ungdom i dina ögon.

Jag har tidigare skrivit om min åldersnoja och stress över att vara över trettio. När folk har pratat om hur dåligt de mår över att fylla år och bli ett år äldre har jag tidigare tyckt att de varit löjliga. Men uppenbarligen så hände det även mig. Jag fick en kris när jag skulle fylla trettio och kände att livet snart var slut.

Under de här snart tre åren har jag gått runt och haft ångest över min ålder och krisat.

Jag har tittat mig i spegeln och tyckt att huden runt ögonen tappat sin elasticitet. Mina bröst är inte alls lika fasta som för några år sen. Istället för att vara uppnosiga små valpar är de istället likt en Basset Hounds öron, långa och skrynkliga. Om ni inte vet vilken hundras jag menar så googla, ni kommer att veta exakt hur mina brön ser ut då.

Sen är det det där med röven.. Jag kan inte direkt ställa en kaffekopp där om vi säger så. Nä, tyngdlagen har även där gjort sitt.

Barn hinner jag kanske inte skaffa, för snart går mina ägg i pension.

Ja herregud så jag gnällt och hittat fel. Det är på gränsen till att jag blivit en sån där bitter jävel som slutat leva och istället stannat hemma och sett tillbaka på allt jag inte gjort och har, istället för att fokusera på nutid och framtid.

Men så hände något, ganska nyligen faktiskt. Vad skulle hända om jag accepterade min ålder och slutade krisa? Jag började intala mig själv att hängpattar och syltröv kanske inte är så dumt ändå? Rynkor och annat som smyger sig på ju äldre jag blir finns ju faktiskt där eftersom att jag för varje födelsedag levt ett helt år till. Och ju mer jag tänker på just det, att jag faktiskt har levt ett år till så blir jag tacksam.

Hetsen om att förbli den unga släta tjejen har bytts ut mot insikten om vilken fruktansvärd tur jag har. Jag lever ju! Jag har turen och lyckan att åtminstone ha fått leva så här pass länge. Alla har inte det, vissa dör alldeles för unga och får inte ens uppleva sin trettiotreårsdag.

Vem är då jag att klaga på ytliga saker som slapp hud och gråa hårstrån? Är det så jag vill se tillbaka på livet då jag ligger där på dödsbädden? I helvete heller! Jag vill att mitt liv ska kännas värdefullt och roligt, oavsett hur många siffror jag fyller.

Mina kommande födelsedagar ska firas och inte sörjas. Jag fyller trettio-fucking-tre år och det är ju alldeles fantastiskt!

LÄS MER AV EMMA:

- "Sluta gnäll karlar!"

- "Ungtuppar som gammeltackor - alla ska vara välkomna!"

- "Kändisarna måste väl ta slut?!"

- "Jag tvingas lägga på i örat på dem"

- "Är rårivna morötter det tråkigaste som finns?"

- "Min plötsliga och oväntade kärlek till Hällefors"

- "Hur gosar man med en spindel?"

- Om Malin Levanon på Guldbaggen: "Ett kvinnovrål att minnas"

- "Ordet vuxenmys måste förbjudas!"

- Här är två kanonbra program-idéer

- "Låt egoismen dö 2016"

- "Lukta på köttet för guds skull!"

- "Jag mår lika illa av männen som håller tyst"

- "Vad skulle hända om Kungen svor?"

- "Egentligen är tvåsamhet ren galenskap"

- "Låt oss utan barn vara i fred!"

- "Tjejer skiter inte rosa glitter"